Dysautonomi – systemet ur balans


Har haft en period nu när jag mått lite bättre. Norspanplåsterna fungerar bra nu tycker jag. Bara magen som inte håller med om det. Men samtidigt har jag mått sämre. Kan inte sätta fingret på exakt när det började men det var innan jag började med Norspan men den stora försämringen kom nog för ca 2 veckor sedan. Sånt här jag sällan pratar om för det går inte riktigt att beskriva med ord.

Satt hos grannen häromdagen och kände hur jag blev snurrig utan att det snurrade, alltså inte svimmningskänsla utan som att världen gungande fast jag såg normalt. Kanske mer som att hjärnan gungade. Ett kraftigt illamående slog ner som blixten en ostadighetskänsla i hela kroppen. Läpparna kändes stela, blicken fastnade och pulsen rusade.

Jag fick tacka för mig och kila hem och sen försvann det. Satte mig i soffan och satt där ett bra tag. Avslappnad och mådde ganska gott. Så kände jag hjärtat dunka snabbare och snabbare. Pulsen i örat susade inte som det brukar utan det nästan bubblade. Jag blev varm och illamående och sen gick det över.

Det kommer och går lite som det vill. Just nu har jag ett högt tryck i huvudet, bubblande/susande ljud i örat, illamående och jag är varm i hela kroppen. Jag är en sån som brukar frysa annars.

Har överansträngt mig genom att diska två dagar i rad och bar en stol och en låda upp och ner från källaren. Om det är därför vet jag inte och jag antar att det här är dysautonomi för det är ju inga nyheter för mig, skillnaden är bara att attackerna kommer så fort. De brukar smyga sig på och smyga sig bort. Nu kan det försvinna spårlöst som om man trycker på en on/off knapp.

Ingen idé att söka för det nu eller inom den närmsta framtiden. Ingen lyssnar på det här. Jag har försökt länge och det är så mycket annat på gång nu att jag lagt hela den här dysautonomi biten på is. Det som slår mig är att jag inte vet hur jag ska särskilja det här från andra saker. Sånt som kan vara tecken på allvarlig sjukdom eller att något står riktigt fel till i kroppen. Jag tolkar allt jag inte kan förklara som dysautonomi.

Hoppas det bara lugnar ner sig. Först då vet jag säkert att det inte är något att oroa sig över även om det är EXTREMT obehagligt. Saker som kommer och går, de får vara helt enkelt men bestående problem, de tar jag tag i.

Hoppas en dag få det här bekräftat så jag slipper fundera på det så mycket….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s