Människor jag mött på vägen


Hmmmmm människor…..

Är förstummad, chockad, skakad, förvånad men ändå inte, förbannad, ledsen, frustrerad, irriterad, putt, störd, tom och väldigt trött. Blir det aldrig nog? Hur orkar man driva saker till sin spets, ytterligheter, petitesser och hur tänker man när man kastar stora stenbumlingar när man själv sitter i glashus?

Fick läsa något mycket intressant idag som inte var ämnat för mig men så går det när folk är klantiga och tror sig veta vilka som är deras allierade. Bara det är ju löjligt. Sammanhanget är inte intressant nu för det kunde varit vad som helst i princip. Jag sitter på sånt som skulle kunna sticka hål på hela bubblan, avslöja allt men jag gör det inte av principsjäl. En privat konversation är och förblir privat. Jag kan inte och jag vill inte men frestad det är jag ändå. Jag är ju inte bara robot och bläckfisk utan även människa också 😉

Tankar far så långt som till polisanmälan och göra till allmänt åtlöje. Det sistnämnda utgår men det första är fortfarande en öppen fråga. Människor kan inte ta sig rätt att bete sig hur som helst. Slå ner på andra, kasta sig in i saker, vräka ur sig, vara oförskämda och kränka, hota och trakassera. Är inte det såna där basic-regler som brukar kunna vara oskrivna?

Att inte kunna respektera ett NEJ, STOPP, SLUTA. Att bara ta sig rätten att köra på i 100 knyck utan att ta hänsyn. Driva människor mot varandra, skapa grupperingar och värst av allt, ljuga. Gud vad jag hatar det ordet. Jag tror att jag träffat på minst 3 st odiagnostiserade  mytomaner i mitt liv på nära håll.

Tex, en nära vän förlorar en förälder (notera att vi räknades som vuxna då). En annan vän går till denne och gör henne jätteledsen genom att tala om att jag sagt att hon inte sörjde sin förälder tillräckligt osv. Jag var en av få som verkligen försökte stötta men en mytoman ljuger ju om allt eller chefen som till och med ljög om sin skostorlek. Kunde ringa hem till en ena dan och nästa dag blånekat till att det inträffat. En annan chef som försökte använda sig av medarbetare för att spionera och gå till högsta chefen och prata skit om vissa personer. Jag gjorde som jag blev tillsagd men berättade inte historien så som denne hade tänkt sig. Det mötet resulterade i att en viss person fick sluta ganska hastigt.

Jo, inte glömma den värsta av den värsta. Också en arbetsgivare som lovade guld och gröna skogar. Jag sa upp mig för att börja där. Efter en vecka ändrades både arbetstider och arbetssätt (bytte jobb pga arbetstiderna). Det var jag som ljög och hittade på? Fått det bekräftat muntligt av högsta chefen, mellanchefen och minichefen samt kollegor. Trodde det innebar att det stämde då. Bad om att få avsluta anställningen omgående och då åkte jag ut med hotet att de skulle skada mig om jag pratade högt om dem. Sedan allt jag fick reda på efteråt. Saker som jag ska ha sagt som jag inte ens tagit i min mun. Jag skötte mitt jobb med väl godkänt. Det var inte problemet med dåvarande (kanske även nuvarnade just där) chefen visade på smått schizofrena drag. Säga en sak face to face och sedan neka till allt och stå där och titta på en som att man vore från Mars. Jag var ganska ”liten” då, vad gör man?

Jo, sedan de kollegorna som själva var rädda och osäkra på sin plats som kryddade på. Man vet att man inte har sagt en viss sak när det är ord som man inte ens tar i sin mun när man är som argast. Minnet lär vara dåligt men jag säger inte saker jag inte menar. Det vet jag bättre än någon annan. Eller, visst kan även jag vara lite falsk ibland som vem som helst, säga något lite halvhjärtat men jag slänger inte ut folk i kylan och sedan baktalar dem. Jag har alltid för avsikt att försöka förstå och reda ut det som går och först efter det ge upp. Det vet jag nu att det oftast inte funkar för har man en konversation på halsen som aldrig tar slut först man själv väljer att inte svara mer även om man gärna hade gjort det. Det är bara lönlöst. Man måste ge upp för det leder ingenstans och människan kommer garanterat inom loppet av några minuter ha kontaktat någon annan och hävt ur sig hur hemsk man är, vad man sagt och gjort och vrida allt till dennes fördel. Klassiskt skulle jag vilja påstå.

Finns fler exempel märker jag när jag skriver. Alldeles förmånga. Alltså, inte enstaka lögner utan städniga lögner från en och samma person, det kan väl inte vara friskt?

Falskheten. Utge sig för att vara vän men samtidigt springa andras ärenden bakom ryggen. Vad är det för människor som gör sånt och hur patetiskt blir det inte när de blir ertappade? Jag skäms ofta å deras vägnar och säger ingenting. Ibland räcker det med att bara veta vilka man ska undvika och det känner de nog på sikt och kan lägga ihop pusselbitarna själva. Har de förstånd så känner de skam men tveksamt va?

Jag har genom min arbeten träffat och varit i kontakt med många människor. Jag fick tidigt lära mig hur man hanterar en konflikt. Man kan inte bli känslosam och höja rösten om man ska nå fram men en del spelar det ingen roll vad man gör. Hade en upplevelse nyligen också där jag slutligen förstod att det var dags att ge upp. Då, när man gått igenom hela sitt register, rannsakat sig själv då finns det inget mer att göra. Ovänner för evigt…utan saknad för vad missar man förutom allt skitprat som förhoppningsvis aldrig når mig så jag får vara lyckligt ovetande.

Jag har en lång erfarenhet av människor som befinner sig i alla möjliga sorters situationer. Reda ut problem med någon som skriker kan funka om man låter dem skrika och göra det till de blir tysta. Först då kan man prata och blir man då inte kallad hora eller slyna så kan man komma fram till en lösning men det är ju knappast såna jag vill ha som vänner.

Begreppet vänner innebär inte att man lagt till varande på Facebook eller Twitter, forum osv. Det kan utvecklas till riktig vänskap men hur ofta gör det de? Sällan! Man känner varandra genom orden men det som sägs ”mellan tangenterna” det får man reda på av  tre andra sen som inte tycker att det är ok. Sanningen segrar alltid tillslut men riktiga vänner, det är något man har även när det stormar och där skitsnack och förtal inte är accepterat eftersom det inte skulle gå att fortsätta relationen då den redan är så naggad. Tvivlen försvinner aldrig och plötsligt har man en massa hemligheter för varandra som man annars inte haft. En vän finns där, dömer dig inte och man vet vad man kan säga till varandra. Man känner varandras gränser.

För att återgå till ämnet. Idag tappade jag tron på mer än en person. Inte för att jag innerligt trodde så gott om dem men kanske inte direkt så att de skulle ta fram en dolk och sätta i ryggen på mig eller andra vänner som står aningen närmare mig.

Som sagt, jag sitter med svaret och jävlar vad det kliar i fingrarna men andas lugnt och låt det vara. Backa undan och avvakta. En del behöver lite tid på sig för att visa sina rätta jag helt enkelt Sedan vill det till.att det inte är en ”terrier” man har att göra med som ska hänga en i bakhasorna och gläfsa tills man säger men GUD FÖRLÅT MIG! JAG ÄR VERKLIGEN EN OND MÄNNISKA. KAN VI INTE VARA VÄNNER?

Då antingen blir man deras lilla offer som de kan klappa på och som de ser ner på och kan komma med kloka (oanvändbara) råd till samtidigt som man utlyser fred och så fort man vänder sig om är kniven framme igen. Eller så vill de fundera eftersom ”man” har sårat dem så hårt att det nog inte går fortsätta och så går de därifrån och fortsätter prata skit med tillägget att jag vi är vänner men henne kan man ju inte lite på.

Vad har man att luta tillbaka sig på då? Back off. Stick, dra och klipp. Ingen behöver vinna men glöm aldrig risken att om du råkat ut för en sån här person så går du aldrig säker och med största sannolk blir målet att bli vän med dina vänner så de kan skapa en ny taktik att komma åt dig.¨

Det finns godhet i världen men det finns en massa ondska med. Inte konstigt det blir krig i världen. Inte ens lagar kan reglera eller stävja upprorsmakarna, de kommer alltid finnas där. Tittar man tillbaka historiskt så ser man ofta att man bara var en i mängden som råkade hamna i skottelden. Alltså, var man inte värd någonting så lämna i tid. Ta skit snacket som följer och luta och tillbaka och förutsätt att det når en person som faktiskt har vett att skapa sig en egen åsikt.

Så.jag känner mig bekymrad, inte bara för mig utan även andra. Klantskallar! Ska man göra något bakom ryggen på folk och inte riskera bli påkommen eller avslöjad som bluff då får man nog anstränga sig lite hårdare. Kanske en ytterligare egenskap som är bristvara.

Från en långt perfekt människa men som levt ett liv med mycket innehåll och som jag tror har lärt dig förstå sammanhangen även om jag ibland dras in och inte kan låta bli. För att jag inte bara är robot och bläckfisk utan även människa. Kan det inte bara få ett slut snart allt det här så allt Kan rulla på och bara fungera som jag vet att det kan bara rätt personer ger sig till tAls och resten håller sig ur vägen. Då ska jag på avstånd sitta och betrakta och tänka, det var värt det.Jag skulle göra det igen om det krävdes.

Det var mitt liv det och om en viss slags människor jag mött på vägen….

Annonser

6 thoughts on “Människor jag mött på vägen

  1. Man blir både ledsen,arg,besviken på elaka med människor.Jag blir väldigt arg.Särskilt få in dom i bloggen.Så har ja inga sådana vänner privat längre,man såg vilka som var ens vännr riktiga vänner när man blev sjuk behöde dom ha en fin lördsg kram

  2. Varför är det så mycket tjaffs på dessa forum ? Jag har länge tänkt gått med,allt är ju klart men kanske tur man inte gjort det,visst ska man kunna diskutera på nivå tycka olika,mem det får ju inte spåra ur.Räcker med bråka med sjukvård få rätt i verkligheten lägga energin på det,sen orka med vardag & barn,Ledsen arg ttött kan man bli på bara detta,nu ska jag masa min virriga onda kropp upp jobbig natt så fy,kram igen

  3. Du skriver så naket, så ärligt och så sant. Dina erfarenheter har lett dig precis hit, i skrivandets stund…

    … Den skiten du har gått igenom önskar jag ingen men däremot kan jag se bakom slöjorna och känna den styrka du ändå har införskaffat dig via upplevda situationer. Du har fått betala ett pris Ulrika, ett pris som stundtals säkerligen svider likt eld i ditt GODA hjärta. Samtidigt vänder du på dina erfarenheter och använder de såsom de säkerligen är ämnade, insikter.

    Via dina insikter har du klivit så många steg på livets stege och du kommer att fortsätta klättra och med varje steg framåt (även de steg som tar dig bakåt) kommer du att bli klokare och mer insiktsfull.

    Du behövs i denna kaotiska värld. Ditt ljus sprider kunskap, din innerliga kärna sprider värme och kärlek och din person sprider ringar på vattnet som vidgar sig och påverkar fler och fler människor i positiv anda. När du själv objektiv kan SE dessa ringar och verkligen känna in dig själv kommer ännu mer insikter på plats, positiva sådana som ger dig näring och kraft att fortsätta att bara vara du.

    Jag är så glad att jag bubblar inombords att jag har den stora äran att få korsa din väg…

    …Så klappa dig själv på axeln, vårda din kärna och ge dig själv kredits över att du är den härliga människa du är Mrs Warrior of The Light 😉

    Sänd ut ett stort hjärta i etern, fyll det med all din kärlek du kan uppbringa och önska att de människor som behöver den kärleken, som lever i kaoset och icke ser sina insikter och bubblor av negativitet. Andas sedan ut och med nästa andetag fyller du på med en känsla av befrielse. Du har reagerat, du har skött ditt uppdrag med bravur och är nu värd en vila mjukare än den mjukaste bomull 😉

    I sanning

    Annelie

  4. Allt sånt är väldigt trist och sorgligt men det enda man kan göra är att strunta i dem och inte ge dem någon som helst uppmärksamhet. Ignorera dem/den för det biter bäst. Att tex vara med i olika forum och berätta olika saker om sig själv är inte alltid så bra eftersom det tyvärr finns personer som bara är ute efter att ”skada” och sprida lögner.

    Nä det bästa är att ignorera personer som inte kan hålla sig till sanningen även om man oftast vill tala för sin sak. Men som sagt att lägga en massa energi på sånt är helt onödigt även om det finns situationer som man ändå måste klargöra en del saker.

    Kram

    http://mittlivimitten.blogspot.com/

  5. det finns ju ett gammalt ordspråk som säger att: den ända man kan förändra är sej själv…jag har alltid hatat det ordspråket men har mer och mer börjat inse att det stämmer…vare sej jag vill eller inte:)
    Känner med dej och skickar en varm kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s