Tungt besked


Dagen såg till en början ut att börja bra. Invigde nya strykbrädan och gjorde något jag länge fantiserat om. Stryka alla dukar i skåpet så att det bara är att ta fram när man behöver. Obeskrivligt härligt att ha det gjort! Ont, naturligtvis men hade ont innan också. Resonerar som så att det redan är illa och blir inte bättre av vila, tvärtom, då tänker man mer på smärtan. Tog fasta på handkirurgens ord att trotsa smärtan för att kunna stärka musklerna. Biter i det sura äpplet imorgon.

Så kom det tråkiga som kom att dominera hela dagen. Ett fruktansvärt tråkigt besked. En mycket kär vän som är så nära familj en vän kan bli är obotligt sjuk och man vet inte hur lång tid det är kvar. Är just nu i en bubbla av overklighetskänslor. Kan inte ta in det. Kan inte ens sätta ord på hur stor saknaden kommer bli och det spelar ingen roll att åldern hade gjort att jag hade förlorat henne ändå. Jag hade önskat att det inte gick till så här och så mycket vi pratat om det, hur ovärdigt det vore att avsluta sitt liv på detta sätt. Så vet man plötsligt att det är precis vad som kommer att ske. Hur ska man hinna ta vara på allt, hinna säga allt man vill ha sagt? Kan man någonsin få allt sagt oavsett hur mycket tid det finns kvar?

Försöker att inte tänka på saknaden som en dag kommer att komma utan tänka på den tid som är kvar. Varför uppleva det två gånger? Det räcker med en, den kommer ju att komma, det är oundvikligt.

Man kan tycka att man ska vara glad för att någon levt ett någorlunda friskt och långt liv men i ett sånt här läge då vill man göra allt för att backa tiden några år. Inte för min egen skull även om jag givetvis är egoistisk och för egen del inte förlora någon som står mig så nära utan för henne, för hennes familj.

Ibland bara stannar allt, man tvingas reflektera, verkligen tänka och känna. Önskar det vore annorlunda, att man slapp och allt bara rullade på.

Känner nu mer än någonsin att jag gjort rätt i att släppa min självömkan.Det finns verkligen de som har det så mycket värre. Nu ska jag lägga min själv i att finnas till, stötta och göra det lilla jag kan. Jag vet att hon hade gjort det samma för mig om hon hade orkat. Livet är fan inte rättvist, det har bara en viss gång som man långt ifrån alltid är överens med.

Annonser

One thought on “Tungt besked

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s