Min vän


Min vän

När mitt liv var tung fanns du där. Du lyssnade och frågade.

Du ingav hopp och längtan om att återfå kontrollen och jag vågade.

Sedan kom livet emellan eller kanske snarare det motsatta.

I ”ur och skur ”har jag suttit där och druckit kaffe, nu kan jag snart inte fatta.

Våra dagar är räknade och de samtalen vi hade kommer aldrig bli som de var.

De fina år vi haft och delat glädje och sorg, snart finns bara mina minnen kvar.

Som en extra mormor eller världens bästa vän.

Man tror det är förevigt och man tänker ”jag tar det sen”.

Så står vi där vid vägskälet och ser vägen dela sig.

Jag går åt ena hållet och du kan inte följa mig.

Blod är tjockare än vatten men äkta vänskap är långlivad och seg.

Jag sitter nu med alla tankar jag inte sagt och känner mig rätt feg.

Alla orden som inte är sagda om hur stor vår vänskap är.

Att ingen någonsin kan ta din plats vart än mina vindar bär.

Att se dig tyna bort och förlora gnista och hopp.

Att en dag, alldeles för snart leva med vetskapen, att allt lämnat din kropp.

Kan inte med ord uttrycka vilket hål i mitt hjärta det kommer bli.

Det var våra ord, oändliga koppar kaffe, oändliga ämnen att prata om, det var vi.

Inte en chans att det lämnar mitt minne, du kommer alltid att finnas med.

Tills den dagen det är dags, då vi kanske möts igen, då även min tid går ur led.

Annonser

10 thoughts on “Min vän

  1. ”Jag sitter nu med alla tankar jag inte sagt och känner mig rätt feg.
    Alla orden som inte är sagda om hur stor vår vänskap är.”

    Säg det, viska det… Även om hon vet.. Din vänskap är två-väga och dina ord så viktiga.. Kram//Annelie

    1. Jag ska göra det men ett i taget. Känns mer rätt att göra det långsamt även om jag inte vet hur lång tid jag har på mig. Idag tittade vi på varandra i samförstånd. Jag sa att jag vet inte vad jag hade gjort de här åren utan dig. Hon sa att hon bara tyckt att det var roligt, att det varit ett glädjeämne för henne. Samma för mig sa jag men det har varit så viktigt när jag varit så dålig och haft tunga perioder. Det har betytt allt. Då kramad hon min hand och tittade på mig och nickade. Jag vet att hon förstod 🙂

  2. Kan du inte ge henne dikten? Hennes man kan ju läsa den för henne om du inte klarar det…
    Jag fick ju en sån vacker dikt av min syster och även om jag vet att hon tycker om mig gjorde det ju susen för själen! 🙂
    Hoppas du vågar öppna dig och få ur det innersta för det kommer verkligen vara värt det när du gjort det! *kram*

    1. Jag kan inte läsa den för henne. Jag gråter när jag läser den tyst eftersom den rymmer så mycket mellan raderna men jag gör mitt yttersta för att få allt sagt fast inte så det blir sorgligt. Kanske skriver jag en ny som jag kan läsa med mer glädje i. Det tror jag att hon behöver.

    1. Den där cancern! Man önskar den inte fanns alls. Jag är långt ifrån den enda som går igenom det här men önskar det inte vore så vanligt men samtidigt. Det känns skönt att så många gjort det och kunnat gå vidare. Jag vill inte vara den som mörkar ner hela livet med sorgsenhet. Ingen har har glädje av det. Vänner, oavsett ålder gör ont att förlora. Var på en begravning för många årsedan för en mycket ung kille som förolyckats i en trafikolycka. Det var det värsta jag varit med om även om vi inte var nära så det ens går att jämföra med det här. Det finns inga regler, inga stunder då man enligt regler ska känna mindre. Det är bara en stor karusell. Man går igenom det och man tvingas gå vidare. Jag fixar det, du gjorde det ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s