Lugn


Dagen var ganska lat. Passade på att vara ute. Krattade lite pinnar eftersom sambon gick hårt åt på äppleträden med sågen. Nu ser de alldeles nakna ut. Käkade korv med bröd i solskenet fast det blåste som tusan. Man fick hålla hårt i korven.

Annars inte uträttat några stordåd idag. Var inne tre gånger hos grannen eller grannarna säger man väl. De är ju två som bor på samma adress. Det var inte så tungt idag men jag var mest vid sidan om. Kramades lite, klappade lite och läste bruksanvisningen till nya tv’n som köptes idag. Helt plötsligt känns våran tv som en ”bull-tv”. Den här var verkligen slim. Tunn som en glasskiva. Undrar hur gubbarna får plats där inne? 😉

Kändes idag som att det vilade någon slags frid där inne. Hon sov mestadels men svarade när man pratade med henne men man kände att hon har släppt taget nu, kämpar inte emot längre. Fick beräftat ikväll att det inte var bara jag som kände det så. Skönt på ett sätt. Klockan tickar allt snabbare men luften känns lätt och inte ångesttyngd. Inte alla som får den möjligheten att ligga hemma och bli ompysslad av vänner och anhöriga. Är ju naturligtvis en enorm påfrestning för de nära men jag har svårt att tro att det lugnet skulle infinna sig på samma sätt i sjukhusmiljö. Jag hoppas hon får stanna där hon är, att det inte behöver bli några fler sjukhusbesök för frågan är då om hon någonsin kommer hem igen då.

Ser framför mig att det svåraste är avklarat. Att ta in det som sker, att acceptera det. Sorgen och saknaden kommer senare och den kommer att vara närvarande för alltid. Det är det som sker nu som är tyngst.

Hoppas ändå på en morgondag. Att jag kan få sitta där en dag till men bara om den inte innebär att hon har ont. Just nu verkar smärtan vara under kontroll och det finns morfinsprutor redo inför natten så vet att hon inte sa behöva lida utan kommer att få sova lugnt.

Det finns som jag sa igår ett ljus i detta mörker. På några dagar har jag lärt mig massor om livet. Svängt från sorg till skratt. Jag tror det kommer att bli bra ändå. Inte som jag om jag fick välja men ändå så bra det går. Det kommer att bli fridfullt tillslut. Ett varmt hjärta som klappat i många år kommer att stanna men allt kommer att fortsätta som ringar på vattnet. Det finns inget riktigt slut.

Annonser

2 thoughts on “Lugn

    1. Det är är något som bara sker och som man inte kan påverka så mycket själv så det är fantastiskt hur man kan fungera fast man inte tror att man varken kan eller vill.

      Kram på dig ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s