Om ni bara visst…


Vad jag gjort idag. Jag har arbetet i trädgården Heeela dagen! I slutet fick ja ta paus efter bara tre tag med krattan men jag kunde inte sluta så där mitt i något. Övergick till något manisk tror jag.

Hade en sväng med rejälv värk och smärta förut men nu är det inte värre än annars. Jag hade alltså haft precis lika ont även om jag inte grejat i trädgården. Dessutom hade jag legat nerbäddad mesta delen av tiden, inte fått den friska soliga luften i mina lungor.

Den här kroppen. Kan ni fatta? NÄR ska man lära sig vad som funkar eller ej när en regel inte gäller alla dagar. Det skiftar från dag, vecka, månad och vips går man från skitbra till skitdålig och ärligt. Oftast för min del hittar jag inga samband. Det kan svänga oavsett vad jag gör och inte gör. Såna här dagar tänker man att jag nog skulle kunna jobba, skita i operationerna men då förstås inte lyfta ett endaste finger när jag kommer hem för hur bra jag än mår så finns det ett stopp. Man börjar tvivla lite smått. Hur sjuk är jag som idag kunde göra allt detta??

Nästa vecka kommer det säkert minst en dag då jag undrar om jag ska ha det så här eländigt hela livet. Nääär försvinner den hemska smärtan??

Fördelen med eds i mitt fall är att jag skiftar så i form och verkligen kan få njuta mellan varven och det går upp och ner som i värsta berochdalbanan men inte fan hinner man bli uttråkad inte. Varje dag är en spännande dag för man har ju ingen aning om hur den ska bli även om man skulle ha ett schema med fasta tider. Ovisst kanske någon skulle säga men för mig som kommit en bit i acceptansprocessen och letar guldkorn istället för berg som inte går att rubba är det lite spännande.

Jag orkar inte gnälla eftersom det äter energi. Då använder jag hellre den energin till att göra något vettigt som att starta en tvättmaskin och koka en kopp kaffe. Energimässigt är det likvärdigt (enligt mitt usla mattematiska sinne). Skillnaden är bara att det första drar ner en mentalt.

Jo, visst behöver jag gnälla ibland och jag gör det men jag har faktiskt slutat att leta efter ämnen att gnälla om. Jag tutar och kör. MEN, nu har jag ju faktisk smärtlindring att falla tillbaka på om det blir katastrof. Kanske inte värt det om man inte har det men att dra ner på gnällandet kan jag lova är att närma sig ytan lite. Uppåt ska vi, på botten finns inget kul att hämta.

Ut och sätt er i solgasset (ev under parasollen) och njut om ni inte kan göra annat. Känn livet efter den trista, mörka vinter rinna tillbaka. Njut och släpp datorn och lev. Vi lever bara en gång, iaf med de relationer vi har just nu. Livet ska man inte se tillbaka på och inse att man suttit framför en dataskärm och bölat bort sitt liv.

Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?

Annonser

4 thoughts on “Om ni bara visst…

  1. Så rätt, jag håller helt med dig, livet är nu och vår uppgift är inte att göra det svårare än vad det redan är. Att leva är att uppleva, inte att sitta och fundera över livets mening. Så ut och kratta in våren!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s