Envägskommunikation


– Hej, hur är det?

-Det är väl bra. Eller, om jag ska vara ärlig så är det inte det.

– Jamen så är det ju alltid, Jag bla bla bla…..

-Jo, men igår gick min farmor bort, jag var på ett läkarbesök som inte gav så positiva besked och sonen är sjuk och ligger med hög feber (utelämnade alla detaljer om att jag har ont osv. De berättar jag aldrig om.

– Vad är det med sonen då?

(jag förklarade men fick tillbaka att det går så mycket skit nu så med andra ord var det inget synd om honom).

– Vad var det för läkarbesök då?

(Jag berättade lite snabbt)

-Jamen det är sååå vanligt. Det har jag sett på många äldre…

– Ja men det är inte det jag har, nej jag har inget läkage, nej det är inte hela tarmen det handlar om, jo de ska göra en utredning och de frågade om jag tänkte skaffa fler barn.

– Men det ska du ju inte göra! Det förstår du väl?

– Jo, men det är skillnad att veta att man inte ska och att man inte kan för att någonting förstörs under en operation. Det är själva grejen att man inte kan bestämma eller ångra sig.

– När man ska steriliseras görs det jättelånga utredningar så det behöver du inte vara orolig för.

????

(Jag ska väl inte sterilisera mig och det är inte det som ska utredas? Jag försökte leda in samtalet på andra saker och ställde frågor om honom/henne).

När samtalet var slut hade han/hon inte beklagat farmors bortgång men hunnit negligera mina besvär och det faktum att sonen hade hög feber. Det var inte jag som ringde och man kan ju undra vad meningen med samtalet var?

Jag var kort i tonen, irriterad och trött. Jag sa emot men då ballade det ur. Då blev det som det där vanliga babblet när man inte har en chans att yppa något och tillslut ger man upp och säger mmmm, visst, jaha……..

Jag förstår inte vad denna slags vänskap ger? Mig ger det inget men hur kan jag vara så viktig? Varför ska det ringas till mig när det inte finns något uppriktigt intresse?

Det var denna relation jag skrev om för några dagar sedan och tro det eller ej, den har fortfarande inte förändrats ett skit och kommer aldrig att göra 😀

Annonser

9 thoughts on “Envägskommunikation

  1. skönt att läsa det du skriver! som jag sagt förr,jag har en sån nära mej och det gav hjärtklappning, ångest o stress för vad jag än sa var det ”men hallåååå ankie” till svar, jag kunde ingenting om nåt men personen kunde allt, visste hur andra var som var i min familj osv, med andra ord en ” fröken ur ” personlighet kallar jag dom, rabblar upplysningar/envägskommunikation. Varför skulle den ej ringa dej??? såna har knappast NÅN att ringa! Gör dej av med personen, säg att du ska börja med svartkonst o gå kurs 🙂 bra kokt person den där ”bekanta vännen”!!! ! Och: så ledsen att både du o din son är sjuka,du har det inte lätt men du ger så mycket gott till andra och din kunskap ÄR stor om kroppen, hoppas begravningen o allt går bra men för dom äldres skull kan jag inte säga beklagar bortgången för är dom sjuka/gamla tycker jag dom fått det bra som får somna ifrån alla plågorna… men kramar till dej o svara inte i telefonen, säg ”ursäkta,ledningen är konstig,jag hör inte så bra,vad säger du??” 😉

    1. Nej du har rätt där. Man kan inte beklaga att farmor somnade in. Det var en befrielse så det är väl saknaden av en farmor som man isf ska beklaga och på ett sätt har jag sörjt färdigt redan. Tårarna kommer komma på begravningen, först då fattar man väl den egentliga innebörden. Var inte som när min vän gick bort när jag var med och vårdade och nästan ända fram till slutet och hon var klar i huvudet. Oj, nu byter jag visst ämne.

      Dessa människor! Det är faktiskt inte helt enkelt att bara göra sig av med dem för de fattar inte vinkar heller utan man måste prata klarspråk och då har man väl en ovän för livet sen och jag vet inte om det inte tar lika mycket energi att värja sig mot en sådan men en vacker dag så får det vara bra. Retar mig till döds att reaktionen på farmors bortgång var: ”aha” och sedan ett nytt samtalsämne.

      Kram

      1. så sant, på begravning ställs man öga mot öga med livets enda ”jag vet”…man föds och man ska dö men när o hur vet ingen i förväg. Livet får sin äkthet eller skörhet när man går på en kär väns begravning, helt plötsligt är ett helt liv, en person, en man älskar o delar upplevelser o minnen borta och man inser hur jävla liten man är, hur förbenat svagt livet är och värst av allt…hur lite man egentligen vet om livet. Men, ta vara på detta o fundera på om ditt liv, din dag, verkligen ska innehålla att ge din dyrbara tid till såna som inte kan ge dej sin dyrbara tid…den som inte ”är med dej i samtalet, har empati och förstår”…ska du verkligen slösa din dyrbara jordiska tid på såna??? gränser är lätta att sätta, bestäm dej för att efter begravningen så vet du hur du vill göra med din bekant, säger bekant för jag tycker inte det är vänskap hur den personen agerar. Sanningens ord är bäst att säga, sanningen kan ej skada o man bär då inte en lögn inom sej, säg rakt ut ”jag är jättedålig o jag orkar inte vara social längre, det är jag som är sämre än du tror och jag har inga krafter till fler än mej o min familj nu så vi kan inte umgås o träffas på ett tag, jag behöver egen space nu o ta vara på mitt liv…”

        1. glömde skriva, livet är en gåva vi ska ta hand om, förvalta till det bästa, rensa runt dej o rensa tills du har få bra vänner som du då kan ge mer tid till. för DITT bästa, för er allas bästa ❤ (undra om det funkar att skriva < 3 och få ett hjärta? nåja, det visar sej när jag nu trycker på sänd…)

  2. Något som brukar ta skruv är: ”ringer du till mig bara för att njuta av hur dåligt jag mår?” eller ”ring när du kan uppföra dig” Släng luren i örat och säg ”hejdå” bara. ”Jag har bara behov av riktiga vänner som inte säger elaka saker”. Låt han/hon inte få komma till tals ens utan kör på och släng på luren. Du förtjänar bättre vänner 🙂 ❤

  3. Förmodligen kommer jag att bli idiotförklarad när jag berättar vad jag har sagt till en sån där sk vän/bekant eller vad det nu kan kallas. Jag avbröt för en gång skull och sa ” NEJ, nu vill jag inte pratat om detta! NEJ, jag tänker inte ta några som helst diskussioner med dig! NEJ, du kan inte avgöra vad som är bäst för mig i min situation! NEJ, jag tänker avsluta detta samtalet! Till slut så frågade jag personen ifråga om denna var en potential våldäktsman eftersom denna inte kunde förstå vad ett NEJ betyder!
    Då sa det klick i örat och lugnet infann sig utan att jag för en gång skull hade dåligt samvete för att jag hade varit ”oartig”.

    1. Haha, precis så man ska behandla en säljare 😀 Kanske funkar även på knäppskallar då 😉 Många snabba nej (mist 3) så ger de sig.

      Jag får lust att säga så elaka saker så jag skäms. Tyckte det var tufft gjort av det. Det krävs mod att stå på sig ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s