Imorgon..


Det är dags imorgon kl 13.00. Då tar vi avsked av farmor. Det är så konstigt för jag känner ingen oro i kroppen alls. Inte som när vi skulle ta avsked av min vän i Mars. Det var helt andra omständigheter då. Jag var med i slutskedet och allt gick så fort och då förlorade jag en vän som varit riktigt nära och som jag träffade och pratade med ofta. Hon var klar fram till slutet.

Farmor minns jag inte när jag sist hade ett riktigt samtal med. Så längesedan var det. När farfar gick bort så förlorade jag samtidigt farmor. Så känns det och det jag känner är nog mer lättnad för jag önskade henne inte att behöva ligga som hon gjorde utan att kunna förmedla sig med omvärlden ordentligt.

Har sagt det tidigare, jag tror jag bearbetat förlusten av farmor för längesedan. Kommer givetvis bli ledsamt imorgon eftersom det blir så definitivt men ska verkligen försöka att njuta av stunden och tänka, inte bara gråta och vilja försvinna. En begravning kan ju vara ganska fin också och farmor har ju haft sitt liv, hon rycktes inte bort för tidigt som många andra gjort. Det var dags helt enkelt.

Helgen som var innehöll en mycket trevlig kräftskiva och jag hade bestämt mig för att tänja på gränserna och äta lite mer än jag vanligtvis kan för att se vad som händer. Man inbillar ju sig att man inbillar sig om man säger så.

Det gick bra tyckte jag men icke sa nicke. På natten satt jag kallsvettig hängandes över toaletten och mådde jätte illa och magen värkte och hjärtat dundrade på som om det skulle hoppa ut genom halsen. Hade sådant tryck över bröstet att det kändes som att någon satt sig på mig vilket naturligtvis inte var fallet. Gick över efter att par timmar och en massa ångest utan att behöva kräkas. Kan när det här sätter in inte kräkas ens med flit. Det måste komma av sig självt, är liksom låst.

Ångrade mig ganska ordentligt och tänker inte testa fler gånger. Nu vet jag och det är bra med det, jag återgår till mina bäbisportioner.

För att återgå till morgondagen. Var ju på begravning i Mars månad så hade klart för mig nu vad jag skulle ha på mig imorgon så har inte funderat på det. Problemet visade sig dock vara att jag visst hade krympt lite till. Klänningen hängde lösare än den ska men det funkar. Kavajen däremot sitter som en påse skit så det får bli bara klänning imorgon även om det inte känns helt bra.

Angående kläder så har jag äntligen hittat ett ställe som säljer tum-storlekar så har inhandlat ett par jeans i storlek 25. Jublade av glädje att jag äntligen hittade något som satt där det skulle 🙂 De flesta vanliga butiker har vanliga damstorlekar och slutar vid 34 och andra med tum slutar vid 26. Problem solved!

Imorgon ja (känner att jag kastar mig lite mellan ämnena), sista vilan, avsked. Jo, det känns allt lite ändå även om jag inte riktigt kan definiera det som sorg utan kanske mer en saknad efter något. Så mycket minnen, ljusa minnen, glada minnen, barndom, skratt, semestrar… Farmor har varit en stor del av mitt liv och kommer på så sätt alltid att vara. Jag kan bara inte gå med på att jag nödvändigtvis måste sörja mig fördärvad nu, att det skulle vara tvunget när jag redan känt att jag inte haft henne på länge och jag redan har gråtit över den förlusten. Jag är inte kall, jag är bara klar med den biten tror jag. Låter det konstigt?
Nu vill jag bara att hennes själ ska få ro så att vi kan ses senare för den dagen lär vara ganska oundviklig. Vi skola alla den vägen vandra.

Sov gott farmor ❤

Annonser

3 thoughts on “Imorgon..

  1. Hej finaste Ulrika !
    Jag tycker inte alls det låter konstigt o kallt . Du har ju bearbetat detta förut o som du säger hon hade ju levt sitt liv o det var liksom dags .
    Annat är det då man mister nån tidigare o yngre ,nån som är mitt i livet el fruktansvärda tanke ,kanske to m i början på livets stig .
    Jag önskar dej en fin dag i morrn ,begravningar kan vara väldigt fina o sorgliga så klart ,men ändå pampiga o på sätt o vis är det ju inte farväl utan på återseende …………..på nån annan plats .
    Å det kan gå fortare än vad man tror el ta längre tid ,men nån gång kommer det att ske o det är det enda vi behöver veta .
    Ang klädstorlekar förstår jag dej mer än du tror ,är ju på samma linje ,men inte kommit riktigt lika långt som du än bara ,det är himla frustrerande att tappa i vikt ofrivilligt .
    Får jag fråga dej en personlig sak ,du har säkert skrivit det nånstans , men hur mycket väger du nu gumman ? Du behöver såklart inte svara om du inte vill .

    Många kramar gumman !
    MD .

  2. Hoppas begravningen blir fin…
    Ang storlekar, de flesta jeansmärken typ Diesel, Cheap monday, Lee, Replay osv finns ner till tumstrlk 24 (Cheap Monday ända ner till 23)- vet eftersom jag är en extremsmalis själv (pga min EDS-mage)
    Har läkarna kommit fram till vad det är för fel med magen?
    Usch vet verkligen hur det är att kämpa med en låg vikt hoppas du fått näringsdrycker utskrivet iaf, det skulle jag aldrig klara mig utan.
    Kram!

  3. Förr avskydde jag begravningar kanske mest för jag aldrig hade varit på en. Tanken vid att alla var svartklädda och grät hysteriskt samtidigt som man spelade tunga psalmer skrämde mig. I dag ser jag annorlunda på saken. En begravning behöver inte vara mörk och tung utan en fin minnesstund för en saknad anhörig eller vän. All kärlek och respekt till din finaste farmor och dig och din fina familj ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s