Överrörlig hjärna?


Varje gång jag skriver något och någon tycker synd om mig så får jag dåligt samvete. Tycker att det är skitjobbigt för det är inte det jag är ute efter även om det är fint att någon tänker på en med värme och omtanke.

Inte är det synd om mig. Jag klarar mig alltid och det gör jag. Jag har närminne som en guldfisk, expert på att förtränga smärta och sånt som egentligen är jättejobbigt. Det är väl en talang mer än en brist i Eds-sammanhang med tanke på allt som händer.

Till saken. Jag har inte lika ont idag. Det gör ont men inte hysteriskt så därför släpper jag det och inväntar nästa mag/tarmstrul. Lite polkagrismönstrad skit kan man stå ut med och jag har ju ont annars också. Just nu är smärtfokus på händerna. Återkommer alltid till det. Kan vara lite skönt ibland när en annan typ av smärta tar över en stund men bara en stund. Den här smärtan är jag mer hemma med. Jag vet att jag kan hantera den och vad som händer om jag inte gör det.

Har stora djupa tankar om Eds i allmänhet. Är så otroligt trött på alla ord jag skriver om det samtidigt som jag inte kan låta bli. Jag har många besökare. Ibland droppar några av och det tillkommer nya men det finns ändå ett behov av att läsa det jag skriver. Vill sluta, vill inte sluta och kan inte på samma gång. Jag är ingen ”nybörjare” längre så jag behöver inte skriva för att intala mig själv något som jag gjorde tidigare eller i början. Då behövde jag för min egen skull ha vissa saker på pränt för att de skulle bli verkliga. Denna komplicerade människohjärna.

Är supertrött på alla felaktigheter som skrivs lite här och där. Vill överrösta och kunna bevisa att det är fel samtidigt som jag faktiskt inte har varken ork eller tid att göra det. Jag hinner bara svara på hälften av alla mail och meddelanden jag får. Vill hjälpa men kan inte hjälpa ens hälften. Det handlar inte om att just jag måste utan för att jag faktiskt utger mig för att vilja hjälpa och stötta andra och så är det verkligen. Önskar bara att det fanns någon som var frisk som kunde göra det här på heltid så att människor inte ska behöva bli så förtvivlade och rådvilla att de söker råd och hjälp hos en lekman som egentligen inte är något annat än det dom själva är.

Jag vill inte lasta någon med mina bekymmer. Jag vill inte gnälla samtidigt som jag gör det i vartenda inlägg även om det oftast är med glimten i ögat. Min värld är varken mörk eller tung, bara väldigt varierande och frustrerande. Jag vill ge en positiv bild av Eds, alltså inte enbart från den svarta sidan utan även glimtar ur det verkliga livet samtidigt som jag vill vara ganska anonym och inte lämna ut min familj eller vänner.

Med andra ord, jag är nog lite smått schizofren. Hur ska man annars tolka det här?

Man tillskriver Eds dessa överrörliga hjärnor. Det är mycket möjligt att det faktiskt är sant men tycker det är så synd att lägga en negativ klang på något som är positivt. Det är väl inget handikapp eller dåligt att ha många tankar samtidigt? Inte alltid man får ihop det i slutändan bara 😉 Det är lite som att vi skulle vara en bunt knäppskallar och visst finns det sådana men inte bara bland oss. Jag tror däremot att Eds och smärtsjukdomar generellt gärna plockar fram det negativa ur människor och förstärker de dragen. Är man mörk i sinnet och lider av svår smärta så blir man väl inte ljusare i alla fall? Ser man allt från den negativa sidan så börjar man inte helt plötsligt utgå från det som är positivt när smärta och motgångar eskalerar?

Ja herregud, var vill jag komma egentligen? Att jag i grunden inte är ute efter att någon ska tycka synd om mig. Jag skulle skriva även om jag inte fick några kommentarer (men kanske inte om ingen läste). Jag vill väcka tankar och jag vill ha frågor samtidigt som jag inte får tiden att räcka till. Ja jag får väl erkänna att jag är en sån där överrörlig typ då som även innefattar att signalerna i hjärnan löper amok på mer än ett sätt. Jag kan annars inte förklara varför jag inte redan har satt punkt. Jag kan bara inte sluta nysta in mig i något som inte har ett slut.

Jag vill ha alla kommentarer jag får. Jag godkänner även de som kanske får mig att framstå på ett negativt sätt för det är upp till läsarna att bedöma. Mina ord kan inte passa alla. Får bara dåligt samvete för att behovet är så stort och att mina personliga bekymmer smusslas in bland alla ord vilket egentligen är helt överflödigt. Jag kunde väl hålla mig till fakta och spekulationer?

Sorry men nu börjar det snurra i den här överrörliga hjärnan. Jag är så trött på sjukdom att jag vill skrota bloggen men kan lova att det inte kommer att ske. Jag känner mig själv. Innan jag sätter punkt på dagens kategori ”trivaliteter” så ska jag bara informera om att alla mina bakvända eller felstavade ord inte beror på att jag är lullig eller hög. Jag har ont i händerna, skriver snabbt och orkar inte gå tillbaka och rätta. Så var det sagt. Punkt!

Annonser

7 thoughts on “Överrörlig hjärna?

  1. Skulle inte tro att våra röriga hjärnor i grunden har med EDS att göra, utan snarast att de blir ”överlastade” – eller överstimulerade om man så vill – p g a alla extra impulser som kommer via smärta, spasmer, konstiga signaler från leder, yrsel osv. Det blir allt så ett slags kognitiv stress, som våra hjärnaor får svårt att hantera. Hjärnorna får signaler även då kroppen befinner sig i viloläge, eftersom musklerna arbetar även då… Att försöka hitta struktur och mening i den här sörjan av impulser, är ett sätt för oss att hantera en ostrukturerad och ambivalent verklighet. Det som fungerar ena dagen fungerar inte alls nästa, smärtan jag lider av idag orsakas av något jag gjorde i förrgår och har glömt vad det var,(så jag minns inte vad jag skall undvika göra), osv. Eftersom forskningen vet så lite, och det den tror sig veta inte alltid stämmer med våra erfarenheter, har vi alla ett behov att söka förstå det som vetenskapen inte kan förklara…

  2. Mycket bra skrivet! Visst blir det mycket gnäll när man har konstant smärta men jag tror det beror mycket på hur man skriver också. 🙂

    Min hjärna fixar inte att åka kommunalt längre, jag har åkt kommunalt i typ 15 år till skola och sen jobb men var tvungen att sluta för fem år sen eftersom det inte gick. Det är för mycket stressade människor omkring mig som springer, knuffas och pratar, ljuden från tågen, alla ljus överallt, ostadig kropp redan innan blir rädd för att ramla och när jag väl kommer fram dit jag ska så är jag så slut i skallen att jag inte är till någon som helst nytta för någon. Att mitt (de flesta EDS-ares?) immunförsvar är så skralt att det räcker med en nysning från någon för att man ska bli förkylt gör ju sitt till också, blir förskräckligt dyrt att vara borta från jobbet. Men så är det. Bara gilla läget. 🙂

    Fast ibland blir det för mycket med allt ändå och man måste få lov att vräka ur sig gnället, annars ruttnar man inifrån…

    Ha en bra dag!

  3. din blogg har gett mej massor av goda stunder, tårar har trillat av skratt och även dagar då jag lidit med dej, du är helt underbar ulrika o ditt bloggande om hur livet kan vara med en kropp med så måna olika besvär o ingen dag är den andre lik och hur frustrerad man blir, internet skulle bli tomt utan dej här 😉

    1. Du borde också skaffa dig en blogg med tanke på alla turer du är med om. Såna saker kan inte jag skriva om men är säkert många som skulle tycka att det vore toppen att läsa om.

      Hoppas det löser sig för dig och att du får en härlig(are) höst/vinter. Jag skriver på….för jag kan inte sluta 😉

      Kram

  4. Äääälskar din blogg gumman 😉 Terapeuten – som jag tvingades träffa idag på smärtmott. för att få träffa doktorn på måndag – sa att blogga var en alldeles utomordentligt bra idé för personer i vår sits för att få ur sig det man behöver men utan att ”tvinga” någon att sitta och lyssna på en utan kan läsa själva när de känner för det. I vår familj funkar det som en infokälla så alla hänger med på vad som händer utan att man måste sitta och sänka stämningen varje gång man ses genom att prata om hur jag mår och så vidare. Visst pratar vi åxå men det passar oss jättebra. Och om en terapeut rekommenderar det så måste det ju vara jättebra eller hur? 😉 😉 Klagan eller inte, det ligger i betraktarens öga säger jag, fortsätt i samma stil, du inspirerar och jag har fått så mycket info av dig i de saker som vi har gemensamt just nu, vissa undersökningar m m 😉 stor kram!!

    1. Underbart att ha trogna läsare. Tyvärr är jag dålig på att kommentera hos andra, även dem jag faktiskt följer. Känner mig lite taskig ibland för att jag inte kommenterar tillbaka. Kul iaf att du känner så och visst har det en terapeutisk verkan 🙂 Fast man tröttnar på sig själv ibland..

      Är ju bra för dig att jag gör alla undersökningar först 😉 Nästa problem att ta tag i för du vara försökskanin 😀

      Kram

      1. Absolut, nästa grej tar jag först åt dig 😀
        Vet inte hur det var med gynsektionen hos dig men jag har ju gjort en hysterektomi och nu står blås-koll på tur. Prolaps av urinblåsan? Börja med RIK? Det är vad vi undrar över nu för min del, kan det vara ”nästa grej” på listan tror du eller ska vi ta nåt annat emellan? 😉
        Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s