Underviktig


Idag klev jag över gränsen, eller under den beroende på hur man ser det.  Nu är jag underviktig. Inte bara på gränsen till underviktig utan under gränsen med marginal för normalvikt. Sedan är det de där om hur hårt man ska gå på BMI? Den tar ju inte hänsyn till kroppsform och muskelmassa. Den vet inte om att min muskelmassa är ganska liten och att jag fortfarande hör lite löst runt midjan, främst kärlekshandtag som jag nog aldrig blir av med. Huden på magen är inte russinskrynklig men det har heller inte dragit ihop sig helt så jag kan dra ut den en redig bit så ser inte direkt fit ut. Kunde haft en platt fin mage om jag inte faktiskt varit lite småfet förr i tiden. Det som finns där är så löst och magen ser lite ledsen ut kan man kanske uttrycka det. Står jag rakryggad är det ok men inte i andra vinklar.

Jag känner mig långt ifrån underviktig och jag har aldrig någonsin tidigare varit det. Heller aldrig trott att jag skulle passera den gränsen, inte ens när magen fungerat som sämst. Jag har lyckats få på mig ett halvkilo varje gång jag varit nära men den här gången gick det inte. Tarmundersökningen förstörde allt plus att det varit lite mycket stress i huset av anledningar jag inte kan gå in på.

Vägde mig imorse eftersom jag hade dåliga vibbar igår kväll och fick en chock!
Är dessutom PMS-svullen. Mensen som förövrigt har börjat strula och blir allt senare vilket säkert är ett tecken på att kroppen inte är i balans och mår särskilt bra.

Ska ringa in en ny beställning på näringsdrycker men det gör mig så förbannad att jag inte kan få maten att fungera hela tiden utan bara i perioder. Så otroligt störande att ligga på gränsen hela tiden. Vissa dagar har jag nog petat i mig kanske 1600 kcal men andra dagar kanske 400kcal. Jag behöver nog ligga på minst 1500 varje dag för att inte gå ner. 2000 skulle ge mig en viktuppgång med ett par kilon utan tvekan men det är inte möjligt för då får jag äta hela tiden och det varken orkar eller vill jag.

Ska proppa i mig fett i helgen och hoppas chocka upp kroppen ett kilo eller mer. Det handlar inte så mycket om rädslan för att se sjuk ut eller för tunn utan för att inte ha kontroll, att inte kunna hålla sig fast vid att ligga inom normalspannet. Är mycket möjligt att jag i verkligheten har en normal fettprocent, jag vet faktiskt inte. Man kan vara underviktig med normal fettprocent beroende på hur mycket muskler man har men det är ändå inte rätt eftersom en kropp ska bestå av muskler också.

Riktigt arg på vågen nu!

Jag har inga ätstörningar. Min mage vill inte ha mat, tarmarna vill inte ha mat, jag orkar inte tugga mat och jag mår mer eller mindre konstant illa särskilt om jag har ätit. När jag får matlust har jag ofta problem med att svälja eller så funkar det och jag äter normalt men mår så dåligt efter en eller två dagar att jag är tillbaka på ruta ett. Rent tekniskt kan jag stoppa i mig mer än jag gör men jag gör det inte om det inte är under ”press”, som att man är bortbjuden eller för att man fikar mellan målen. Jag VET att folk tror att jag har ätstörningar, jag vet att de tittar på mig som om jag vore sjuk i huvudet särskilt som jag äter när jag är bortbjuden. Vad de inte vet är att jag brukar må väldigt dåligt när jag kommer hem och kan ligga vaken en hel natt för att jag åt både av maten och efterrätten.

Helvetesmage! Helvetesvåg!

I helgen ska jag bara äta sånt som är riktigt fett!

Annonser

2 thoughts on “Underviktig

  1. Glöm inte bort att du fortfarande är skit-viktig (ursäkta den dåliga ordvitsen) för din omgivning även om du är under-viktig 😉 kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s