Pest eller kolera?


Från att inte ha kunnat äta, inte velat äta eller ens mått bra av att äta till att vara konstant hungrig och drabbas av någon slags nattfrosseri-mani. Är det riktigt klokt?

Min mage mår verkligen inte bra av det här men jag tycks inte kunna sluta. Varje natt smyger jag upp. Ofta efter att ha dåsat till ett tag. Rafsar åt mig allt som är löst förutom smörgåsar för det har jag alltid haft svårt för. Ibland tar jag en liten skål och stoppar ner allt i och tar med mig till sängen. Det kan vara en kompott av glass (laktosfri), rökt skinka, mandelbeskvier och ett hörn av hushållsosten. Jag moffar i mig och får sedan gå och borsta tänderna igen innan jag somnar om mätt och belåten.

Igår satt jag på köksgolvet och käkade två frysta kanelbullar. Kände mig som en brottsling i mitt eget hem. Ville inte väcka de andra, inte tända några lampor eller prassla för mycket. Jag vet att det låter som att jag har ätstörningar men jag lovar att det är något annat.

Frukost blir det sällan. Ofta en slät kopp kaffe men jag har börjat pilla i mig lite lunch och ibland en kaka till ytterligare en kopp kaffe. På kvällen ytterligare ett mål och det händer att det slinker ner något mer sött eller salt. Sedan är det natt igen.

Jag har konstant ont i nedre delen av magen. Är konstant skitnödig och har enorma mängder gas som jag nätt och jämt får ut. Tarmarna rör sig så att det känns som att jag hade en liten bebis i magen (”skitunge”?).

Jag mår inte alls illa som jag gjort det senaste året. Det tar inte stopp på samma sätt och jag kan verkligen känna hunger. Allt skedde efter den där kryströntgen jag gjorde med en massa kontrast. Jag ger mig den på att det verkligen var kontrasten som ställde något till rätta och det är på ett sätt skönt. Bättre nu än när jag låg på svältnivå men ändå….

Helt sinnessjukt och jag undrar naturligtvis hur lång tid det tar innan det går tillbaka igen. Om jag hinner äta upp mig ordentligt, om jag måste köpa en ny garderob med kläder igen?
Tänk, det var inte längesedan jag hade näringsdrycker för att jag knappt fick i mig något.

Det är långt ifrån bra nu. Det är väldigt annorlunda och ovant. Jag begriper bara inte varför jag vaknar på nätterna och går upp som i trans och äter. Vet att Imovane eller sömntabletter över lag kan göra att man i princip nattäter i sömnen men hallå, efter flera år med dem. Låter det troligt att det skulle kunna hända nu?

Det är som att kroppen vill ta igen allt den missat. Jag tror att jag ligger till rätt bra med kaloriintaget nu. Kanske inte några 2000 kcal men å andra sidan förbränner jag inte så mycket att jag behöver det. Jag tycker också att det är konstigt att jag inte mår bättre rent generellt nu när jag äter mer. Jag fryser exakt lika mycket och känner mig lika urslig eller kanske till och med mer. Är enormt rastlös och otålig.

Lite pest eller kolera. Jag mår inte bra i lilla magen oavsett hur det är. Det kommer fram nya problem. Så märkligt, konstigt, förvirrande och stört. Vad tusan var det i kontrastvätskan?

Annonser

One thought on “Pest eller kolera?

  1. Den verkar ha rensat ur något som korkade igen. Ta det försiktigt med maten och var rädd om din mage. Själv är jag nyopererad och har blivit av med lite cystor, myom och sammanväxtningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s