Exakt hur mycket är det normalt att sova egentligen?


Det är inte friskt att somna sådär som jag gör. Jag kan gå upp på morgonen för att se till att sonen kommer iväg till skolan. Dricka kaffe och greja lite. Lägga mig i sängen bara för att värma mig lite och från att haft en klar blick så faller ögonen ihop och jag sover som en gris. Vet om det nu så har klockan ställd på olika larm. När det ringer slår jag upp ögonen, pillar lite på mobilen i hopp om att bli klar i huvudet men somnar med den i handen. Så ringer nästa larm och nästa. Idag lyckades jag somna efter det sista larmet så vaknade med ett ryck precis nyss. Gick och satte på kaffet. Lite kallt inne och ont i nacken efter att ha sovit illa så kröp ner under täcket med dator. Vad händer?

Ögonlocken sjunker ner. Jag måste sitta upp för annars somnar jag. Nog för att jag inte har några bra sovtider. Jag somnar ofta vid 02-tiden så inte konstigt att jag behöver lite extra tid men jag har börjat somna i soffan på kvällarna mellan 18-20. Bara en sån där snabb när man nickar till och blir superpigg efter. Precis som på morgonen så går det inte hejda. Jag är sällan i säng senare än 22. Ofta tidigare så det är inte det att jag lägger mig sent och gör andra saker. Datorn har jag för att vänta in tröttheten igen. När ögonen börjar fastna på skärmen så är det dags att lägga ner den. Ibland hinner jag inte det och sover med datorn men det kan ta lång tid, många timmar fram till kl 02 men det här morgonsovandet har jag ändå. Oavsett när jag somnar på kvällen.

Det enda som skulle hindra mig är att jag inte kryper ner i sängen igen men det är ju så varmt och skönt där. Håller jag mig vaken ser efterföljande natten ut som vanligt, ingen skillnad. Den enda skillnaden är att jag sover mindre än jag behöver. Jag som haft sömnproblem större delen av mitt liv tycker alltid det är så märkligt när jag sover och sover på det här viset. Det är en overklig känsla när ögonen trillar ihop utan att man märker det. Ännu konstigare är det att det tar så lång tid efteråt innan jag känner mig riktigt vaken. Jag vet precis när jag kommit över den där gränsen så att jag inte skulle somna om jag lägger mig ner. Det är ungefär som att rullgardinen antingen är nerdragen eller upprullad.

Huvudvärken är alltid ett faktum när jag sovit mer än 6 timmar. Det är nacken som inte fixar det riktigt. Man borde inte gnälla på att man sover för att man är trött när man har möjligheten men jag får inte någonting gjort alls nu. Det är ingen ordning här hemma, ingen ordning på mig som inte kommer ur nattlinnet och pyjamasen. Att sova bort livet är inte min grej. Jag  är hellre uttråkad och låter tiden går än sover bort den.

Mina trötthetsperioder brukar inte se ut så här. Då brukar jag aldrig komma ur dimman ens en timma på dan men jag kommer ha ett par fungerande timmar snart även om jag bara har halva tempot och orken. I vanliga fall skulle jag inte kunna sova så djupt och plötsligt. I trötthetsperioderna är jag mer i dvala än sover. Känns lite som att jag äter sömnpiller på dan nu. Konstigt är det och jag trivs inte med det alls.

Jag har inte någon jättevärk i kroppen just nu så hade kunnat göra något vettigt av min tid. Tror men vet inte säkert att det är besöket på AF som tog ut mig så totalt. Det kändes inte så då men det är det enda avvikande som har hänt.

Tänk om man kunde förklara det för andra hur sjukt mycket något så litet kan rucka på och försämra hela en tillvaro under en längre period. Vill bara komma ur det här nu. Vill städa av lite innan helgen så jag kan koppla av då och ta helg. Vill INTE att övriga familjen ska göra det när de är lediga. Då ska vi vara tillsammans och det är min lott i livet. Antingen städar jag eller så har vi det ostädat. De får ta ett så tungt lass ändå för att jag är som jag är och ska sanningen fram är det bara jag som lider av skiten och dammråttorna.

Så, nu är blicken lite klarare. Jag behöver inte skriva om varje mening. Ligger fortfarande ner men dimman är borta. Snart kan jag nog resa på mig och gå ner i duschen. Sen får vi se om jag orkar bädda och kanske dra ett varv med snabeldraken. Städning blir det nog inget idag heller tyvärr men det blir en annan sak. Ett nytt bredband! Sa hämta den nya utrustningen idag. Vi har ofta 3 datorer igång och 3 mobilltelefoner som går på Wifi. Sonen och kompisen spelar spel så det drar ner på linan. Nu blir det upp till 30 mbit/s så det blir gott om utrymme för allas behov 🙂

Nu blev jag plötsligt så glad att jag nog studsar ur sängen 🙂

Färdigslasat för idag. Ska gå och skita och borsta tänderna så blir jag som en ny människa…och ja, duscha med 😉

Annonser

3 thoughts on “Exakt hur mycket är det normalt att sova egentligen?

  1. Hej Ulrika!
    Jag har skrivit till dig förut när jag just fattat att det är EDS jag har (antar att jag mest bara gnällde en massa och du är trött på den typen av kommentarer) jag har fortf inte fått ngn klar diagnos för EDS ännu eftersom de läkare jag träffat inte vet vad det är och hur man konkret ställer en diagnos de vet heller inte vem som skulle kunna göra det ist.
    Mina två döttrar 6 och 9 år är jag helt övertygad om har EDS också. Anledningen till att jag kommenterar det här inlägget är att det som du skriver här och i många ut av dina andra blogginlägg är så slående likt det som jag upplever. Mina sömnrutiner ser precis så ut också (trodde inte jag skulle hitta en till) det jobbiga är att jag har ännu ingen diagnos och även mina närmaste kan/vill inte riktigt förstå att jag är sjuk vilket gör att jag försöker dölja mitt sovande, jag skäms när jag skickar iväg barnen till skolan för att sedan gå och lägga mig och vakna kl 12-13 ibland även 14 och då har jag ångest för jag inte hinner göra någonting innan alla kommer hem, och precis som du beskriver så har jag ett par timmar som jag kan halta runt och fixa lite här hemma för när kl är 18-19 är jag redan helt slut igen. Hur hanterar du det? Exempelvis din sons föräldrar skolpersonal mm, det har förekommit att de ringt från skolan vid ex 10 tiden på morgonen och jag har legat och sovit och jag skämts för att de ska veta att jag sover så jag gör mitt yttersta för att verka som att jag varit vaken läänge. Sover jag inte på förmiddagen slutar det alltid med att jag somnar kring 15-16 tiden (precis när alla kommer hem) och då är jag i koma i flera timmar och då har jag inte gjort annat än att använda all minn energi till att enbart hålla mig vaken under dagen och ingeting annat. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det här för andra och märker att jag bara mer och mer drar mig undan människor och situationer där jag känner att jag måste ”förklara” mig. Utåt sett måste det verka jättekonstigt att jag sover hela tiden att det ofta är stökigt hemma hos oss fast jag är hemma osv. tänker att folk (lärare, föräldrar grannar mm) ska tänka att man är världens sämsta förälder och en fruktansvärd latmask eller värre. Sammtidigt kan jag inte berätta hur jag mår för folk heller, för vad ska jag säga ” jag har EDS ,tror jag men ingen diagnos” skulle inte direkt förbättra någonting om jag sade dels för att ingen ändå vet vad det är och var det innebär och då måste man stå och förklara det och dels för att jag har ju ingen diagnos altså kan jag lika gärna vara ”psykiskt sjuk” ”hypokondrisk” mm vilket av ngn anledning verkar var det som folk i allmänhet hellre vill tro om oss med ”konstiga” sjukdomar. I bästa fall lägger folk huvudet på sne och tycker synd om en vilket är det sista jag vill , för jag gillar inte när folk tycker synd om mig det känns nedvärderande jag är en stark person, att min kropp är svag har ingenting med mig som person att göra men när folk tycker synd om en blir man automatisk svag i deras ögon.

    1. Vet du, du får gnälla så mycket du vill här så länge det är befogat och det är det 😉 Det är saker man inte kan värja sig för som tex telefonen eller grannen som blir jobbiga. När gnället kommer mitt i vardagen när jag vill göra annat än lyssna på klagolåtar.

      Visst är det skämmigt om någon kommer på en med att sova. Det känns fruktansvärt. Frågar någon, oj väckte jag dig? Då svarar man, nej, jag städade eller något 😀

      Jag har faktiskt inget sätt att hantera det här på. Livet blir helt enkelt bara kaos och inget fungerar som det ska. Huset förfaller och jag med. Någon vettig mat blir det inte heller. Det är svårt men det enda man kan göra är att försöka acceptera att det är en sån där dag igen och försöka leva igen den en annan dag.

      Det sista man vill är att folk ska se att man är sjuk, att det ska synas hemma. Man vill inte vara en dålig förälder men det behöver man faktiskt inte vara. Det ena utesluter inte det andra.

      Om du nu har Eds skulle det nog ändå kännas bra för dig att kunna försvara dig med diagnosen. Gör man det sparsamt så tycker inte folk allt för synd om en och allt är bättre än att verka vara lat.

      Man måste vara stark för att orka leva ett sånt här liv. Det är inget för veklingar…. Man blir lätt ett offer om man inte ser upp.

      Kämpa på!

  2. Det är hemskt när tröttperioderna kommer. För mig är det åxå så att ögonen bara går igen, nästan som när man får narkos eller tung sedering, man kan inte kämpa emot och har inte fattat att man somnat förrän man vaknar igen, och då seeeeg till förbannelse… Svårt att bli pigg och komma upp och jag blir ju så frusen åxå så bara det gör att jag inte orkar/vill röra mig typ…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s