Jag antar att jag är tillbaka


Typsikt att man skulle få behovet av att skriva av sig mitt i en bloggpaus. Är väl bara att inse hur viktigt del i den mentala hälsan skrivandet är. Det som händer håller på att slita sönder mig. Jag är grymt stressad och samtidigt lite rädd. Jag visste att det inte var som det skulle men inte att det var så illa.

Jag har IBS men det är långt ifrån hela sanningen. Min största fasa har hela tiden varit att det är själva tarmen, inte bara slemhinnan i tarmen som är lös. Nu har jag fått min värsta farhåga besannade. Mer exakta detaljer får jag på torsdag. Fick en snabb tid hos kirurgen efter samtalet i måndags.

Jag har läst på en massa om rekatal invagination och förstått att oddsen att bli återställd helt är väldigt dåliga. Man kan sätta fast det som är löst men själva funktionen är en annan sak. Sedan är det inte bara själva invaginationen heller. Därtill kommer frågorna kring hur det ligger till med resten av magen, om hela skiten har rasat ner? Risken finns ju och problemen går ju ända upp till svalget.

Jag har alltid tänkt att jag klarar mig bra. Det går an……. så länge jag slipper bli sjuk invärtes, så länge jag slipper fundera på operationer.
En handled eller två kan man ju strunta i ett par år om man mäktar med det men en tarm som kränger sig, det kan faktiskt på sikt leda till något mindre trevligt och det är väldigt kämpigt som det är redan. Magen tar över mitt liv fullständigt. Vågar knappt lämna huset de flesta dagarna, ens för att handla. Smärtan och behovet av att gå på toaletten vill man inte uppleva någon annan stans än hemma.

Så är det och så blev det. Jag uppfyller nog snart samtliga symptom på eds-listan. Det strular med allt! Visst kunde det varit värre, bara det att det känns som att ”värre” är påväg just nu. Har inte riktigt förlikat mig med den tanken och ovissheten just nu gör det värre. När jag vet mer, har en plan på vad som kommer att ske, kommer det att kännas bättre.

Det är alltid bättre att veta än att inte veta!

Man ska inte måla fan på väggen med sannolikheten att det här skulle lösa sig av sig självt är ungefär minus 100%. Det är inte så det går till och med tiden kan det komma att bli ännu värre. Mina fasansfulla magsmärtor är bekräftade, det var inte lite vanlig jävla magknip. Alla har haft fel genom åren! Det här är på riktigt och det går utför….

Men annars mår jag bra. Man ska inte klaga 😉 Ärligt, jag mår helt ok i övrigt, är ”bara” magen som är extra jävlig.

Annonser

2 thoughts on “Jag antar att jag är tillbaka

    1. Tack 🙂
      Nog stämmer oftast magkänslan, synd inte andra förstår det.
      Jag hoppas på att jag är undantaget ifrån regeln. Mirakel har skett förr även oddsen talar emot mig nu.
      Kram på dig och ta hand om dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s