Det kunde varit bra mycket värre… och bättre


Helt otroligt, inte ett enda blåmärke efter gårdagens lilla olycka. Den enda märket på min kropp är ett blågrönt märke på ena knät och det har jag ingen aning om hur det kom dit. Det var inte från igår i alla fall. Hur är det möjligt? Jag borde vara blåslagen.

Jag kan få 16 blåmärken på ett ben utan att göra något och jag kan ta en flygtur i luften och landa platt på stenhård parkett….. utan ett enda märke. Det är väldigt ologiskt.

Inte farligt ont heller. Lite jobbigt att sträcka ut armarna och en aningens mer värk i fotlederna men det är allt. Känns lite som att någon dragit i mig åt alla håll. Mör!
Jag borde kanske flyga lite oftare 😉

För att skifta ämne. Skrivet om sonens skola tidigare. Hur bra det hade blivet.
Jag tar tillbaka det. Samma gamla jävla visa igen. Helt otroligt och ännu en helg man bara går och är förbannad och funderar över vad man gör nu. De vänder kappan efter vinden så det är pinsamt. Säger en sak till min son, ändrar versionen när vi frågar. När vi sticker hål på det så snor man om meningarna så de får en annan betydelse. Konstigt att de ALDRIG har sagt det vi får höra. Inte en enda gång! Nääääää, så sa jag inte…… näääääää, inte alls så. Om det så finns vittnen så har det inte hänt, då är det missupfattning. De kanske sa så men menade en annan sak.

Samma människor ska förbereda mitt barn inför vuxenlivet. Vad får han lära sig? Att ljuga och slingra sig?

Inte en enda ursäkt. ”Det blev lite tokigt” på sin höjd. Den som behöver höra det är den dom har sviket men inte en enda gång. Det är bara barnen som ska lära sig säga förlåt och stå för sina misstag, inte de vuxna. Är man vuxen kan man till och med säga. NEJ, så sa jag INTE, nej absolut inte. Men om jag sa det så tar jag tillbaka det…….
Ni fattar nivån? Förlåt sitter jävligt långt inne men lyssna här:

Ett barn stannar hemma från skolan. Läraren kommer fram till MIN son och lutar sig över bänken. Talar om att XX är hemma från skolan. Frågar vad som har hänt mellan sonen och XX? Sonen fattar inget, frågar vad det handlar om. Jo, du har sagt dumma saker och hittat på öknamn. (Alltså XX är hemma från skolan för att MIN son har varit dum.)

Till storyn hör att de skyr varandra som pesten. Pratar inte med varandra knappt. Sonen har inget gemensamt med det andra barnet och kan inte dra sig till minnes en enda sak han skulle ha sagt dagen innan. Men, han skulle minsann be om ursäkt!
Då vill jag veta för vad säger sonen men det kunde han fråga själv.

Fint va att anklaga något för något utan att ens veta vad som har hänt? Det är väl inte så att det ÅTERIGEN förutsatts en massa? Att man lärt barnen att de är ok att lägga skulden och sätta dit vissa för det är aldrig någon som ifrågasätter det?

Sonen kommer hem och berättar allt. Frustrerad, vet inte vad han gjort.
Senare tar jag kontakt med ena föräldern till barnet, inget svar men blev uppringd några timmar senare.

Förälder visste inte heller vad som hade hänt. Det fanns ett ord, det var allt. Ett ord som barnet XX kallar andra barn dagligen. Trashar man någon annan spel så kanske man får ta  att någon skriver det i förbifarten (de råkade spela dator på samma server) Det var alltså det sk. öknamnet. Något annat? Nä, ingen aning men det kunde förstås finnas andra orsaker till att XX stannade hemma. Vill förtydliga att jag inte är arg på barnet eller föräldrarna utan skolan. Vad fan har de med saken att göra? Det hade ju inte ens hänt. Den där lilla skitsaken får man ta om man brukar göra samma sak själv.

Sonen drar sig till minnes detta men någon övrig kontakt hade de inte haft varken före, under eller efter skolan. XX brukar inte ens säga hej när de går förbi varandra.

Jag kontaktar skolan, som vanligt undrar jag om det är så att de dragit egna slutsatser och återigen skapat en syndabock? Efter långa mailkonversationer där man nekar helt till att man ens sagt till sonen att XX var hemma pga honom, det var sonen som hade frågat. Frågar man min son så var det det första som sades. Varför skulle det annars blivet en sak av det?

Jomen nog kunde sonen trots att han inte gjort något och det är den andre som förstorat upp något (det kanske inte var den verkliga orsaken alls) be om ursäkt och säga att det inte var meningen??????? Och det försökte min snäll-dumma son göra men möttes av två kisande ögon och en ihopsnörpt mun. Han ber ALLTID om ursäkt. Erkänner ALLTID när han gjort något dumt som han är medveten om. Man behöver inte ens fråga. Ungen kan inte ljuga!

Men vad bra, då är allt avklarat, allt är frid och fröjd? För vem? För alla inblandade utom min son förstås. Han får aldrig höra att det blev fel, att någon hittade på, att det var dumt att förhasta sig. Han ska bara ta det och det händer fan hur ofta som helst.

Längtar till mötet med rektorn som vi skulle bli kallade till i Januari. Dagarna går, kanske dags att de hör av sig nu? Har väldigt mycket att säga men en stor sak att kräva. Nu får de fan ta och be om ursäkt som vanligt folk. Tala om för mitt barn att man inte beter sig så här som vuxen. Om inte så kommer skolans redan dåliga rykte när det gäller pedagogerna bli ännu sämre. Det är inte ett hot, det är ett löfte!

Jag älskar att vara mamma men jag är väldigt less på att få dagarna förstörda av sånt här. Försöka reda ut och förklara saker som andra gjort fel samtidigt som jag ska vara positiv och lära mitt barn att det är roligt att gå i skolan. Det är snart en omöjlighet. Min frustration pyser ut allt mer och jag tycker inte att vi ska behöva byta skola bara för att de vuxna inte kan reda ut och stå för sin egen skit.

En vecka, kanske lite mer blev det som faktiskt var normala. 45 minuter samtal gav oss inte en längre ”semester” än så. Jomen vi har förstått nu säger de…… men så gör de om det igen, igen och igen. Vuxna människor!!  Skäms!!

Det låter kanske som en liten sak men tänkt att det här är just en liten sak och att det brukar vara värre. Att vi brukar kunna sticka hål på andras ungars påhitt med syfte att sätta dit, det leder inte till något. Nu vänder vi blad säger man. Kör upp bladet i röven tänker jag då. I’m done!

 

Annonser

6 thoughts on “Det kunde varit bra mycket värre… och bättre

  1. Känner igen mig totalt, håller på med exakt samma sak i vår skola. Min dotter har blivit fysiskt angripen av en klasskamrat och föräldrarna kan inte ta till sig att deras dotter beter sig så utan använder mötena i skolan till att smäda mig och hitta på personangrepp och skolan står handfallna och nu överväger vi att byta skola på tvillningarna… 😦

    1. Helt galet att det är så här. Det jag absolut inte förstår är att föräldrar inte känner sina barn. Ibland tror jag att jag vet mer om vissa barn än föräldrarna själva och jag känner mitt eget barn med brister och allt, vet precis hur han agerar och han berättar allt, även det som ställer honom själv i dåligt ljus. Ändå fattar de inte och skolan…… hmmmmmm….

      Tror inte byta skola är bästa lösningen men visst är det lockande. Kan bli jättebra eller katastrof.
      Hoppas det reder upp sig för er och ge er inte!

      1. Nä precis, känner igen det där med att jag känner mina barns agerande i alla lägen – både positiva och negativa ageranden och brister, men andra bara lever i total förnekelse om sina barn…. Så jäkla jobbigt för alla andra! Men nu kommer vårt ”problem” att byta skola i nästa vecka så jag hoppas det blir lugnare sen. Nackdelen är att vi även bor grannar med familjer i fråga och sen visade det sig att hon jobbar på en av avdelningarna på kliniken där jag gör min slutpraktik nu… Men jag bara ler och ser glad ut, vi har inte gjort något fel 😉
        Kram

  2. Tips: för loggbok på ALLT som händer inkluderande dag, tid, plats och inblandade. Utgå från att bara det som finns i skrift existerar. Samtliga överenskommelser/åtgärdsprogram, skall ALLTID vara skriftliga, OCH ha utvärderingstid bokad – vilket skolan också har skyldighet att genomföra. Kräv skrifliga kopior på överenskommelser och se till att de blir undertecknade av inblandade! För egna minnesanteckningar vid möten (gärna så att alla ser att du gör det!). Dokumentation är jätteviktig!!! Vid sådana här tillfällen måste processen byråkratiseras, för att fungera – det är enda sättet att klarlägga vad som är sagt, gjort, överenskommet osv… F Ö kan du alltid kontakta Skolverket och be om råd i ärendet. Du kan också gå in på verkets hemsida och se vad som står där. Skolverket är yttersta tillsynsmyndighet och kan ålägga skolan åtgärder. Skolan skall också ha ett elevhälsoteam eller elevvårdsteam, som man kan vända sig till. Det finns ganska tydliga regler för hur sådana här ärenden skall hanteras och vilka skyldigheter skolan har!

    1. Tack! Jag ska ta fram papper och penna från och med imorgon. Alla mail är sparade och räknar med ytterligare ett surt mail imorgon. Vi är ju så jobbiga som ställer krav du vet. Tusen, tusen tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s