Hur kan jag vara så virrig?


Funderat på det där. Hur klarade jag mig när jag arbetade? Hur tusan kunde jag ens komma på rätt tid rätt dag? Vi hade ett extremt oregelbundet arbetsschema.

Funderat, funderat…. Kan inte ens hålla  ordning på vilka tider sonen slutar skolan eller när han har träning, trots att han haft samma tider i över en termin.

Sanningen är att när jag jobbade hade jag inte alls koll. Jag kom ofta en eller flera timmar för tidigt. Hände att jag fick åka hem och vänta på att arbetsdagen skulle börja. Jo, jag hade en almanacka som jag skrev i men jag läste fel även om det stod rätt. Kunde få för mig att det var onsdag en tisdag osv. Då har man ingen större glädje av att ha antecknat tiderna exakt rätt. Samma är det nu. Jag kan sitta med en lapp i handen med tid, plats och datum och ändå göra fel. Försent kommer jag däremot sällan, då kommer jag inte alls isf 😉

Satt och pratade om det idag här hemma. Jag har så fullt upp med att hålla ordning på mig själv att jag inte har koll på något annat. Det är inte så att jag har några återkommande aktiviteter alls eftersom alla dagar och veckor är beroende av hur jag mår. Ändå så känns det som att min kalender alltid är full med saker som ska göras. Något jag ska göra om två dagar tar energi två dagar innan, bara för att jag måste tänka på det. Framför allt för att jag inte ska glömma….. vilket händer ändå titt som tätt.

Jag kommer in i perioder då jag intresserar mig eller engagerar mig extra i saker (rent tankemässigt). Då tappar jag allt annat. Stackars alla som ringer hit och frågar efter sambon. Jag säger ”Jag ber honom ringa dig när han kommer hem”. Det händer aldrig.
Sonens mellanmål kan ibland stå framme 1,5 timme innan han ens har slutat skolan. För att jag var bombsäker på att han slutade kl 13.30. Till mitt försvar har jag inte mycket. Jag tittar på tidningen vilken dag det är, tänker att två dagar i veckan slutar han tidigt, den ena dagen är fredagar. Då har jag redan hunnit glömma vilken dag det är och tar fel på tid.

Tur man inte har viktigare saker för sig. Nog klarar jag av att sköta ganska avancerade tekniskt krävande arbetsuppgifter. Men det är inte säkert att jag kommer ihåg att ta rast eller gå hem. Hur många luncher har man inte missat i sitt liv? Vi fick inte ta lunch om vi missat tiden.

Vad det kommer sig det här? Jag har alltid varit sådan. Jag har varit väldigt duktig på att dölja det och hitta på lögner för när minnet brustit. Fråga dem som dagligen fick hjälpa mig att leta efter mobil och nycklar när jag skulle hem både från arbete och skola. De anade nog att det inte var en osalig ande som dragit iväg med sakerna till de mest märkliga platser. Värk och trötthet har knappast inte förbättrat men jag tror inte att det hade varit så himla mycket bättre utan det ändå. Denna känsla av att alltid vara desorienterad skapar så mycket stress att det nog därför är så mycket som faller bort. Dyskalkyli, svårigheter med framplockning av minnen, arbetsminnet…. Jag tror ALLT hade varit så mycket enklare i livet om jag slapp känna frustration och stress över att INTE komma ihåg. Jag tror till och med att jag hade mått bättre fysiskt då.

Hur blev jag sådan här då? Jag antar att jag bara föddes så eller att jag blev tappad bakom en vagn. Eller som arbetspsykologen sa: ”Är du säker på att du inte var med om en olycka när du var liten? Du slog inte i huvudet eller så?”.
Räknas det att jag trillade på cykeln när jag var typ 8 och fick en lätt hjärnskakning? Nähä, nämen då är det nog bara som det är med det. Jag minne inget annat 😉

Annonser

2 thoughts on “Hur kan jag vara så virrig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s