Prinsessan på ärten (eller stålfjädern)


Natten till lördagen hade jag min värsta natt någonsin. Fast, jag måste räkna bort alla nätter jag varit magsjuk eller haft svårt ont i magen, de är värre på ett sätt.

Låg och vred mig till klockan 07 på morgonen. Vet inte hur många podcasts jag lyssnade på utan att höra något. Var som en fiolsträng i varenda muskel och det värkte. Tårna ville gå i kramp. Jag hade till och med ont i tänderna.
Dunkudden kändes som en betongklump och den tryckavlastande madrassen som jag annars älskar kändes snortunn. Jag tyckte att jag kände stålfjädrarna i madrassen under den tryckavlastande och faktum är att jag lyckades ”ligga mig till” ett antal blåmärken.
Hjärtat dundrade som en galopperande travhäst, svetten (jag som inte svettas) rann och klibbade fast pyjamasen mot kroppen och magen slog tvärstopp. Rapade ”pruttar” så jag mådde illa.

En riktig helvetesnatt alltså och den tycktes aldrig ta slut. Inte ett enda piller hjälpte. Jag kombinerade allt jag får kombinera och satte på ett extra smärtplåster men nada.

När jag hörde tidningen dimpa ner i brevlådan blev jag dessutom förbannad. Den j***ln hade mage att komma innan jag somnat!

Slumrade mellan ca kl 07 och 10:30. Försökte sova senare på dagen men inte då. Kunde inte slappna av då heller men på natten sov jag som en prinsessa som aldrig någonsin anat en ärta under sin madrass. Galet! Magen kom igång under dagen idag så känner mig så normal jag kan. Magkatarr dock och den vet jag inte vart den kom ifrån (pillerkombinationen kanske?)

Med ökad dos på smärtplåstret tror jag att jag är i fas igen. ”Tror” för inte vet jag hur denna natten kommer att bli. Det vet jag först framåt 01-02 då jag vanligtvis brukar somna.

Extremt upplyftande med lite gnäll eller hur? Tänker inte be om ursäkt för det för ni kommer ändå säga att man måste få gnälla ibland och jag håller med 😉
Nu har jag skrivit det och lämnar det bakom mig, fastklistrat i cyberrymden till eran beskådan.

Imorgon bettfysiologen och tandläkaren. Jag veeet. TVÅ besök på samma dag och jag som är så spänd i käkmusklerna så jag bara får upp käften hälften mot vad jag kan annars. Blir säkert succé. Man måste ju försöka vara lite positiv meeeeen, jag är skeptisk. Försöker bara intala mig själv att det ska bli jättekul.

Jag älskar att få sova en riktig god natts sömn så med det som mantra knyter jag mig (eller slår på en play-kanal) och lovar att aldrig mer gnälla bara jag får sova gott en natt till.
(Jag har väl aldrig berättat att jag har väldigt dålig karaktär vad gäller saker jag lovar tyst för mig själv?)

Sov gott ni med! Jag SKA!

Annonser

3 thoughts on “Prinsessan på ärten (eller stålfjädern)

  1. Usch, så hemskt! Jag blir nästan rörd till tårar, medan jag tar del av din ”litania”.

    Icke desto mindre är det en sak i det du skriver som kittlar mitt neurovetenskapliga intresse: detta att du ligger dig till ett antal blåmärken på delar av kroppen, fastän du i sängen har en specialmadrass.

    Jag tycker att detta påminner lite om det omstridda religiösa stigmatiseringsfenomenet, då ju djupt troende människor påstås kunna erhålla blånader och till och med sår på händer och fötter (tolkade som en efterlikning av Jesu sår på korset).

    Vidare känner jag till att man under hypnos – alltså med tankens makt; läs: med suggestionens hjälp – kan åsamka sig själv blånader. Intresserad som jag är av neurovetenskap och hur hjärnan fungerar undrar jag naturligtvis: Finns det en möjlighet att du på något vis självsuggererat dig till dessa blåmärken? Eller menar du, att de trots allt har orsakats av att madrassen helt enkelt var för tunn med tanke på det tillstånd din kropp befann sig i?

    Om du föreslår den sistnämnda förklaringen, bör rimligen blåmärken ha hamnat på samma platser av kroppen som brukar utsättas för trycksår: typ hälar, korsbenet, skulderbladen, armbågarna etc. Alltså: Var det just på dessa ställen du erhöll dina blåmärken? *nyfiken*

    PS Om du mår så här pyton, behöver du givetvis inte svara. DS

    1. Blåmärken satt där de brukar sitta fast ändå inte. Jag vet att jag rörde mig mer och låg i konstiga ställningar. Ett ökat tryck = blmärken under rätt förhållande. Dvs hormonella sådana. Vissa tider på månaderna har jag blåmärsperioder ochde inflakker oftast dåprogresteronter är somhögst. Tror inte det är andar och spöken eller någon utomgjordning utan bara lilla jag som sov och låg illa.

      De vetenskapliga förklaringarna ligger mig varmt om hjärtat eftersom eftersom de har lite mer kött på benen. Pseydovetenskapliga förklaringar går bort direkt. Svaren är så självklaraom man läser på lite.Hade dessutom inte en enda symnparalys. Jag sov inte alls fast det händer ibland när jag sover men jag vet orsakerna redan då.Slå en knut på dig själv och försök sova så är nog alla lite småblåa. Särskilt om det finns en skärhet och en viss blödningsförmånga.

      Jag mår pyton men orkar svara ändå 😉

      1. Fast man undrar lite hur trött jag var när jag skrev för det var tusan så mycket skrivfel. Knappt läsbart men vart jag ville komma var att nej, jag tror inte på stigmatiseringsfenomenet. Räcker med en nagel i handflaten, sova på en arm eller ligga knäppt för att vakna blåslagen. Vaknade och saknade en skinnbit på nästippen en gång. Det var lite svårt att förklara dock 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s