Attacken från helvetet kom och försvann


Efter att ha krälat runt på badrumsgolvet i 40 min idag med en smärtattack så vidrig att jag faktiskt inte minns när jag upplevde sådan smärta sist så är jag ganska mör och avslagen.
Det var ett par timmar sedan nu och jag har bara vaga känningar kvar men det känns som att jag gått en rond eller två i ringen.

Jag begriper inte vad det är för fel?! Det var säkert två år sedan jag hade en sådan här attack men dom har kommit och gått i minst 15 år nu. Känningar har jag då och du men långt ifrån en riktig attacker. Alltså jag kan inte ens beskriva hur det känns eller exakt vart det gör ont. Inuti liksom. Det gör ont i hela nederdelen av buken men främst nedåt ändtarm och underliv. Värre än en förlossning. Det spränger och hugger så att jag tror att något är på väg att gå sönder och jag fastnar alltid i en ställning med knäna uppdragna mot magen och kan bara andas lätta andetag och rulla fram och tillbaka för att försöka hitta en position där jag inte har så ont att jag behöver skrika och gråta mer än nödvändigt eftersom varje rörelse och ljud jag ger ifrån mig ökar smärtan.
Det är helt vidrigt och efter varje attack genom åren har jag sagt att nästa gång får dom ringa efter en ambulans för jag måste ju få veta vad det är för fel bara det att det finns inte på kartan att man skulle få in mig i en ambulans utan att skjuta mig i huvudet först. Hamnar jag bara lite ur läge så skriker jag rakt ut och jag kan inte ta ner benen, något skulle gå sönder då jag känner det. Men vad?

Jag blir verkligen inte klok på det och det är tur det är så långt mellan gångerna.
Det enda jag kan minnas är att jag nästan varje gång känner ett tryck och ett behov av att göra nummer två men ingenting kommer och krystar jag det minsta lilla så är det som att trycka på en knapp så kommer första hugget. Innan är det mer som en spänd känsla som när man har ägglossning.
Vissa gånger har jag varit kissnödig istället och inte kunnat kissa så jag vet ju inte vart problemet sitter. Därför har jag genom åren liknat det vid en känsla av att ha en vattenmelon som försöker pressa sig ut genom kroppen, alltså det är känslan av en oerhörd tyngd och ett tryck samt ett konstant huggande och en nästan brännande känsla. I skrivande stund så känner jag smärtan som på en liten prick inuti mig, utgångspunkt vänster skinka fast en bit in i kroppen och jag kan inte beskriva det. Som en muskel efter en rejäl kramp kanske men vilken jäkla muskel?

Jag brukar bli ganska rädd under attackerna och tänker att nu trillar allt ut, tarmar och hela paketet men det har det ju aldrig gjort. Antar att ingen kan ge mig något svar, ingen läkare har kunnat det i alla fall för allt har sett bra ut vid undersökningar jag gjort, förutom ändtarmen då men jag tror inte det är den som är problemet, det känns inte så och jag har aldrig blivit undersökt när jag har en attack eftersom jag inte ens kan krypa.

Det här är väl typ det mest smärtsamma jag varit med om i mitt liv även om det inte var första gången. Med mina referenser finns det ingenting som kan göra mer ont för jag har svårt att föreställa mig hur något kan göra ondare utan att man tappar medvetandet och då känner man ju inget längre.

Det är väl bara att inse att det här är och förblir ett olöst mysterium. Jag bryr mig inte ens om att försöka söka för det längre och så sällan som det ändå sker så hinner jag återhämta mig och väl det. Jag vet inte heller om jag egentligen vill veta så kanske bäst ändå att låta det vara.

Under dessa 15 år har jag inte dött av det så det ska nog gå bra i framtiden också men om någon känner igen sig så vore det nog ändå lite intressant att få veta det. Jag har aldrig hittills hört någon beskriva den här typen av smärta på samma sätt som jag upplever. Andra eller bara liknande grejer men aldrig tillräckligt likt så känner du igen dig så berätta gärna.

Annonser

28 thoughts on “Attacken från helvetet kom och försvann

  1. Det kan vara endometrios.
    Jag har liknande symtom som dig och dom upptäckte det på mig när jag skulle operera bort livmodern.
    Då har jag gått flera år med kraftig smärta utan hjälp nu tar jag oxycontin och det gör iallafall så jag kan gå.
    Hoppas du kan få svar vad det kan vara.

    1. Tack för ditt svar Sara 🙂

      Jag har haft det som ett alternativ genom åren men jag har absolut ingen svår ägglossning eller problem vid mens. Jag är väldigt lindrigt drabbad vad gäller dessa ”kvinnliga besvär”. Jag har uppfattat det som att dom med endometrios har enorma besvär ganska ofta, jag har ju inte det eller nästan aldrig förutom då detta inträffar men finner inget samband med ägglossning/mens.

      Såklart jag säkert kan få cystor bara ibland så kanske det kan vara men upplever du det ungefär som jag beskrev? Alltså som att det kommer bara sådär och man bara kryper ihop och vet inte vart man ska ta vägen? Det brukar aldrig sitta i längre än en timma. Den här gången pågick det ganska länge, jag brukar ha kortare attacker och dom är helt sinnessjukt intensiva. Hinner aldrig ens fundera på att ta något smärtstillande eftersom jag inte för så mycket till förvarning.

      Jag ska googla lite mer på det men skulle det vara så måste jag vara väldigt lindrigt drabbad som har besvären så sällen. Det vore ju något positivt i så fall 🙂

  2. Jag är en man. Är helt säker på det. 🙂

    Jag reagerade framför allt på denna ”mastodontmening” i ditt långa blogginlägg här ovan:

    ”Det enda jag kan minnas är att jag nästan varje gång känner ett tryck och ett behov av att göra nummer två men ingenting kommer och krystar jag det minsta lilla så är det som att trycka på en knapp så kommer första hugget.”

    Faktum är att jag under senare år , kanske 1-2 gånger per år, kan vakna ur sömnen med ett ”fruktansvärt” magknip. Det känns som en kramp i bukhålan, särskilt kring ändtarmsmynningen men också runt om i bukhålan, ovisst exakt var någonstans.

    Jag brukar regelmässigt stiga upp för att vackla fram till toa och där sätta mig till rätta på ”kungatronen”.

    Men det ”egendomliga” är att ingenting har lust att lämna ändtarmen (jag har inga problem med förstoppning eller så). Därför mistänker jag, att min tarm helt enkelt inte är redo för någon (tarm)tömning TROTS att det hela tiden känns som att en tarmtömning är det enda som skulle kunna lindra krampen.

    Eller annorlunda formulerat: Det känns som om jag vore bajsnödig. Ibland är jag rädd att delar av ändtarmen liksom ska ramla ur och hamna utanför min kropp. Men det är alltid falskt alarm, visar det sig. Det enda som händer är att jag kan (passa på att) kissa en skvätt. Något som dock inte det minsta lindrar min kramp.

    Efter att ha hållit på i ca 5-15 minuter med att få tarmen att leverera, ger jag upp. Jag lägger mig i sängen igen, slår pa nattradion och glider efter ett tag in i sömnens smärtfria värld igen.

    När jag sedan vaknar fram på morgonsidan, är krampen som regel försvunnen. Putz weg! Som genom ett troillslag. Hur detta har gått till (medan jag sover) har jag inte en aning om. Det känns nästan som om jag har varit med om ett Guds mirakel (en udda och bisarr tanke, eftersom jag är ateist). Dock: Närmare än så kommer jag inte lösningen på gåtan.

    För att sammanfatta: Jag har på intet sätt dina hemska kramper (det ryser inom mig, när jag läser om dina upplevelser). Men kramper har jag, kanske framför allt runt ändtarmsöppningen. Förmodligen blott en tiondel av dina kramper. Men någon sorts kramp är det förvisso.

    När det gäller mig kan ju endometriosmisstanken avskrivas som möjlig förklaring. Men vad det är som drabbar mig har jag inte en susning om. Dock känner jag liksom igen mig utifrån din engagerande och målande beskrivning av dina så mycket värre kramper.

    Jag har ju, som du vet, inte diagnosen EDS, dock är jag hypermobil som du också vet. Men hur och varför ett symtom som hypermobilitet skulle kunna orsaka denna kramp är och förblir en gåta för mig.

    Massa sympatikramar till dig från kylig ”ostkant”.

    1. Smärta är en subjektiv upplevelse och jag är väldigt smärtkänslig när det kommer till dessa regioner så det behöver inte vara så att jag har ondast, vill bara inflika med det.

      Jag tror också vi kan avskriva endometriostankarna för din del 😉 Fast konstigare saker har väl hänt på denna jord.

      När det kommer till hypermobilitet och alla dessa knepiga symptom så är det så att orsaken till att man är hypermobil är samma orsak till att man drabbas av andra grejer där bindväven är inblandad och vi består till stor del av just bindväv. Tarmar och inre organ är inte undantagna.

      Forskarna har ganska nyligen funnit en mutation av TNXB-genen hos patienter med EDS av hypermobilitetstyp, Man har även funnit denna mutation hos pat med den ska ”godartade” varianten. I sverige kallar vi det HMS och i andra länder BJHS. Denna upptäckt stärker tron på att EDS-ht och HMS är samma sak.

      Om man tar denna TNXB-mutation (= brist på tenascin-X protein) som exempel så är det ett sk matrix protein som finns mellan cellerna. Detta protein påverkar hållfastheten och stadgan i organ, muskler, leder, ligament osv. Hela kroppens bindväv får en sämre kvalitet och därför är vi känsligare och drabbas av en massa problem. Andra typer har andra typer av genetiska avvikelser av kollagen art men överrörligheten binder typerna samman.
      Två muterade kopior av TNXB ger tex samma symptom som eds klassisk typ fast utan den extrema ärrbildningen. Det kan förklara varför vissa tyck överlappa mot andra typer mer än andra.

      Känner att jag är på väg att spåra ur här men svaret på varför är att anledningen till att du är hypermobil sitter i hela din bindväv och inte bara i lederna. Du är liksom jag av en sämre kvalitet helt enkelt. Diagnos eller ej.
      Du kanske borde söka för det och se om du kanske möjligen åtminstone har HMS?

      1. Tack för din förklaring om att EDS är en bindvävssjukdom som i princip drabbar HELA kroppen, inte bara lederna. Det låter helt logiskt med din förklaring, om man bara tänker efter lite.

        Mja, om jag har diagnosen HMS eller inte kvittar för mitt vidkommande (eftersom jag ju är pensionär och har min statliga inkomst oavsett diagnos). Men jag absolut ta upp det vid min årliga hälsokontroll. Men jag gissar att distriktsläkare överlah inte vet så värst mycket om den här sortens besvär. Faktiskt tror jag att du vet mer än vårdcentralens personal om olika sortens symtom som indikerar inslag av HMS eller EDS.

        Din blogg är i alla fall ett utmärkt ”forum” för utbyte av information om EDS för både sjuka och friska.

        Men om jag har förstått saken rätt, så finns det ingen bot för det här. Inte än. Men jag tror att inom 10-20 år har läkarvetenskapen lyckats kartlägga vårt mänskliga DNA så pass, att man vet vilka gener som behöver stängas av respektive slås på i syfte att neutralisera sjukdomen. Då kommer det snarare att handla om hur tidigt diagnosen kan ställas, eftersom dylik genterapi inte kan reversera redan inträffad förstörelse av kroppen, blott förhindra ytterligare destruktion.

        Men det är vackert så, tycker jag.

  3. Hej, jag har också liknande smärtor som det du beskriver. Den meningen med känsla av nummer två och att det känns som att trycka på en knapp känner jag väl igen.
    Läste på nätet och kanske kan det handla om kramper i ändtarmen?
    Här finns lite fakta om detta:
    http://www.gastrolab.net/g5qprocs.htm

    Det kan även vara smärtor relaterad till coccyx (kring svanskotan?!), här finns mer info:
    http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1261

    Skönt att läsa att man inte är ensam med dessa besvär. Min sambo har väldigt svårt att förstå hur ont jag har när jag får dessa smärtor. Kan oftast inte sitta normalt då trycket om ändtarm/svanskota ökar då.

    1. Hej Malin!

      Jag tycker inget av dessa två alternativ stämmer in på det jag upplever, däremot den sista länken framför allt stämmer väl överens mot något annat jag haft men så har jag invagination i ändtarmen och det är väl förklaringen på det.
      Rejäl kramp i ändtarmen har jag haft många gånger och det är helt vidrigt, Enda lindringen jag funnit är att ligga med stjärten upphöjd med kuddar eller nästan uppochned på en situpsbräda, då minskar liksom trycket och har du inte testat det så testa nästa gång det sätter igång. Det jag upplevde igår sitter ännu längre in, alltså inte mot mynningen men jag kan inte beskriva vart men trycket finns där. Kanske det är invaginationen trots allt som jag känner av…. vet inte.

      Tack för ditt tappra försök iaf, Jag tar tacksamt emot alla tips och du, det är nog ingen som kan förstå hur ont det kan göra så kämpa på ❤

  4. Känner igen mig även om jag aldrig haft några längre episoder då analsprickor och inre hemorrojder ger liknande symptom. Dessa borde dock gå att undersöka även då du inte har ett anfall. Hoppas du får hjälp snart.

    Mvh
    Sara

    1. Jag har bådadera men det är inte samma som nu men det gör sjukt ont det med.
      Jag tror inte på så mycket hjälp men skulle kännas gott med lite sinnesro och inte behöva oroa mig. Det är total prolaps jag är rädd för, det andra kan jag nog leva med och har så gjort i så många år men jag vill känna mig säker på att allt sitter där det ska om man säger så och det har det gjort då man tittat efter men det är ju inte då jag har ont jag blivit undersökt. Det skulle inte hända att dom fick röra mig just då ändå 😉

      Kram på dig!

  5. Hej Ulrika! Hoppas att du aldrig mer behöver uppleva det igen 😦 . Jag kan berätta att jag upplevt något liknande två gånger med nåt års mellanrum , men det var kortvarigt och känslan var ” manglad ” efteråt. Det börjar mycket väl som du beskriver det, det börjar från ingenting, som en utdragen kramp inuti och går ner och krampar i ändtarmen och underlivet med följd av djävulska smärtor. Som väl är var det inte så utdraget, men jag blev helt utmattad efteråt. Samma kramp har jag upplevt i bröstet och svalget när jag äter ibland.Vid minsta tugga kan inte få ner maten och det krampar under tiden man kämpar att pressa ner det man försöker svälja.Vi får nog leva med våra krämpor för ingen annan skulle förstå ögonblickets panik man får utstå.
    Hade jättebra, hoppas det aldrig mer återkommer. Kramar i massor. MVH Jovanka

    1. Jadu, vi kanske har ytterligare en sak gemensam där. Du säger inuti och går utåt, precis så jag upplever det och det där inuti vet man ju inte riktigt vart det är. Jag kan inte avgöra om det är tarm eller livmoder för det är lite överallt och finns inte en punkt. En sak till jag märkt är att det känns lite som när man har en massa gaser som fastnar som man inte får ut. Därav att det känns som att jag ska gå sönder eller spricka men efteråt kan det på sin höjd komma en liten, liten, prutt och en sådan liten kan inte ställa till med sådant helvetes besvär anser jag, Har ju haft större brakskitar på tvären än så.

      Hoppas det samma för dig och alla andra här, att det aldrig mer kommer tillbaka så slipper vi dessutom oroa oss för det 🙂

      Kram

  6. Hej, Malin! Tack för dina länktips. Mina besvär påminner en hel del om ”diagnosen” proctalgia fugax, ett tillstånd jag aldrig tidigare har hört talas om. Men som du själv kan se, om du läser min längre kommentar här ovan, så har min egen symtombeskrivning stora likheter med den symtombild som man kan läsa om i den artikel du har länkat till.

    Proctalgia fugax kan nog sägas betyda följande på svenska: Smärtor (till följd av kramp) i ändtarmen, vilka dyker upp plötsligt och som sedan efter ett tag försvinner (fugas = som flyr undan) av sig självt. Jfr med hur mina smärtor har varit försvunna nästa gång jag vaknar upp.

    Att likna ändtarmskramp vid sendrag i nacken är faktiskt en bra beskrivning av det hela, åtminstone för mig och mina ändtarmsbesvär.

    Jag är så glad över att du, sannolikt, har hittat en förklaring till mina – kanske också andras – smärtproblem ”där nere” i bäckenbotten. Än en gång: Stort TACK till dig för dina länktips! Och stor KRAM till dig därutöver!

    1. WOW, nu är jag ju inte Malin men jag blir ändå glad över att det verkar som att du funnit ett svar som stämmer in på dig. Det är alltid bra att veta.
      Du borde också testa mitt tips att lägga en kudde under rumpan eller benen i vädret mot en vägg kanske. Jag upplever vid denna typ av kramp (som jag också har ibland) att det minskar trycket och pulsationerna/spasmerna blir lättare att härda ut. Motarbeta tyngdkraften lite och få ett fall bakåt på lilla/stora tarmpaketet, Det kan hjälpa 🙂

      Hoppas Malin ser detta och tar åt sig äran.

      Kram och så trevligt med herrbesök här, Du är den enda faktiskt så lite extra uppskattad.

      Kram på dig!

      1. Tack för tipsen!

        Kontentan är, anser jag,att din blogg fyller ett stort informationsvakuum. Här kan sjuka och missförstådda söka tröst och/eller finna andra som också har samma sorts besvär och/eller som också måste stånga pannan blodig (bildligt talat) mot en sjukvård som tyvärr alltför ofta synes stå handfallen och ointresserad, ja rentav misstänka bluff och båg. Detta kan verkligen inte vara kul för de drabbade. Det påminner om att sparka på någon som redan är nere för räkning.

        Annat är det med en diagnos som hjärtinfarkt. Då är det lätt att erhålla forskningsanslag etc. Men EDS är ingen sjukdom som blir en kioskvältare, om man så säger. Dels är det alltför få som är drabbade ( = läkemedelsbolagen kan inte tjäna stora pengar på denna sjukdomstyp), men dels också spelar det nog en roll, att det är en ovanligt destruktiv och bindvävsnedbrytande sjukdom, som mest framkallar ångest och oro även för dem som inte har den men som kanske ”tvingas” lyssna på den sortens sjukdomsberättelser.

        Icke desto mindre är det angeläget att sprida kunskap om denna sjukdom

        Jag tycker för övrigt, att sjukdomen ALS behandlas på likartat vis. Den genomsnittliga kunskapsnivån bland lekmän är sannerligen inte hög, när det gäller EDS, ALS och liknande sjukdomar. Hjärtinfarkt och stroke, däremot, finns det i alla fall viss kännedom om. Vad är det man bruykar säga? Jo: Olika faller Ödets lotter.

        KRAM tbx till dig!

    2. Hej! Jag känder helt igen mig i din beskrivning, jag fick min första ”attack” dagen efter jag fick mitt sista barn. Trodde då att något gått sönder och att jag skulle dö, sa hela tiden till min sambo att snart måste vi ringa ambulans, svimma nästan och kunde bara gå runt runt i panik 😄 BB visste inte vad det kunde va då det kändes i tarmarna med, mer ta en Ipren om det kommer igen, även att jag sa att det var som förlossnings smärta. Sedan gick det några månader innan det kom igen, haft uppehåll nåt halvår utan nån kramp men sen kom det igen och oftare, slutligen sökte jag vårdcentral efter 3 år och läkaren tyckte det lät som det kunde vara proctalgia fugax och när jag läste om det kändes det helt rätt förutom att jag tyckte sjukvårdens beskrivning är lite mild. Jag har iaf nu haft det i 7 år,fått spasmofen utskriven som hjälper efter ca 20 min, men då vet jag iaf att det kommer gå över och det har gjort mig lugnare. Jag har skrivit upp varje kramp tillfället och sett ett samband att jag bara får detta perioden efter ägglossning och innan jag får mens, och oftast triggas i gång av sex, kissnödig eller en fis på tvären 🙂 / Lina

  7. Hej jag känner också igen lite av det du beskriver. Trycket neråt och det känns som att man vill krysta ut en vattenmelon. Fast man vet inte från vilken öppning liksom :0. Smärtan var oerhört svår att hantera och känslan av att allt ska ramla ut ur en. När jag sökte så hade jag fått en livmoderinfektion och fick äta 3 kurer av någon form av Antibiotika innan det blev bättre. Krya kramar

    1. Hoppla, men då måste du haft ont länge eller? Eller var det bra en attack?
      Det hoppas jag inte att jag har för det lär ju inte hända att jag åker in för det. Måste googla det så det inte är något som kan bli farligt för då kanske man ska överväga den tanken ändå. Vill ju inte göra mig sjukare än jag är.
      Låter annars som att våra upplevelser är ganska lika.

      Tack för infon 🙂
      Kram

  8. Kan vara endometrios. Jag har det och smärtan e hemsk. Förlåt att jag inte har skrivit tidigare men jag har opererat mig :p Endometrios kan ses vid titthål i magen. Har man stora cystor syns dom på ultraljud. Kram.

  9. Å man kan ha endometrios i tarmarna med. Då blöder man även där vid mens :p Glömde skriva att alla har inte smärta jämt men den eskalerar vid ägglossning fram till mens. Man ligger ofta dagarna innan för man har så mycket smärta att man mår illa. Utöver det dessa smärtattacker, sjukdomskänsla, nervsmärta och problem med urinblåsan. Den tömmer sig inte alla gånger å ibland läcker det. Inget kul alls. Ketalar dropp dämpar smärtan. Fick det vid operation för jag hade så mycket smärta denna gång. Utöver Ketalar fick jag oxycondon långtidsverkande, alvedon, gabapentin och oxynorm korttidsverkande. Då var jag för första gången helt smärtfri. Min tumme som var opererad höll sig smärtfri tack vare plexusbedövning. Mycket starka grejer för att vara smärtfri i viloläge.

  10. Hejsan! Genom att läsa allt du har skrivit så kan jag bara säga att jag är 99,99 % säker på att allt det händer mig med. Sättet du beskriver din smärta på har jag känt och känner just nu. Första gången jag upplevde något så ont som fick mig att gråta var runt feb/mars 2014. Sen blev det någon gång i juni/juli samma år. Efter det blev det feb på alla hjärtans dag, 2015 och idag den 18/5 känner jag det igen. Jag kan knappt stå rakt upp eller ens ta några steg. Jag har varit på sjukhuset en gång utav alla tillfällen och dem hittade ingeting. Smärtan gör så ont att ja, det känns som om något hårt och stort bara vill komma ut. Jag har aldrig gråtit eller skrikit till smärtor förr men varje gång detta skett så gör det otroligt ont. Det kan börja vid ändan sen upp till magen/bröstet sen försvinner det vid magen/bröstet men är kvar där i ändan. Jag kan knappt göra en ynklig rörelse då jag vet att allt kommer göra så ont. Skratta/pratar jag så gör det ont. Det kan ta upp till 24h tills det försvinner. Som värst upplevde jag det i två dygn. Otroligt smärtsamt och vet absolut inte hur jag ska få det att sluta eller inte komma igen.

    1. Hmmmm, intressant…..

      Jag har aldrig haft smärtor så långt upp som upp till bröstet, det är jag helt säker på. Fråga, när du har ont som upp till två dygn. Är det lika intensivt hela tiden då?
      När det är som värst för mig är det så intensivt att jag vet att jag inte skulle klara den smärtan hur länge som helst. Känningarna däremot går ju leva med.

      Man tycker det borde synas något när det gör så förbannat ont. Det är märkligt. Skulle du någon gång få en förklaring så berätta gärna. Det behöver ju inte vara samma vi har men visst låter det som att det finns likheter. Usch, stackars oss. Faktiskt. Jag önskar inte min värsta fiende den där smärtan.

      Kram på dig och tack för att du tog dig tiden att berätta 🙂

  11. Endometrios tycker jag det låter som
    Det stör det mesta av funktionerna och kan sätta sig på urinledarna tarmar mm.
    Det enda sättet att se om man har endometrios är genom en titthålsoperation.
    Har haft samma problem som du och en massa undersökningar på tarmar mm utan att dom hittat något.
    Skulle få gå någon bajsskola så jag skulle lära mig krysta på rätt sätt.
    Men herregud det går ju inte krysta på rätt sätt när man får ont av det och man har endometrios härdar som stör tarmen.
    Pga kraftiga mensblödningar och dåliga blodvärden så blev jag rekomenderad hysterektomi under den operationen upptäckte dom endometrios på äggstock, äggledare, ändtarmen, urinledare.
    Dessa härdar brändes bort.
    Kolla med gynläkare om det kan röra sig om endometrios.
    Det gör ont fruktansvärt ont att ha endometrios.

    1. Jag fattar inte riktigt det där. Jag har inga problem med några svåra blödningar, jag finner inga som helst samband med mens eller ägglossning eller något. Det kan gå månader och ibland år emellan gångerna. Tror du trots avsaknaden av övriga symptom att det ens är möjligt att få det undersökt?
      Jag känner igen mig i många beskrivningar gällande själva smärtan men inte resten. Jag är snarare precis tvärtom. Nog för att min kropp ofta är ganska otypisk i allt den drabbas av. Jag fattade det som att dom hemska blödningarna och att man blir dålig vid mens är det som ens leder in det på det spåret. Har jag fått det om bakfoten tro?
      Kan man ha bara i tarmar och andra ställen? Den där känslan av att något går sönder alltså, och tyngden det som inte ens går beskriva med ord hur det känns. Borde man ändå ta upp det spåret? Jag har liksom avfärdat det helt för jag har inte har det som andra beskriver. Jag blöder nästan inget och väldigt kortvarigt. Har ingen svår mensverk alls, klarar mig på en ipren och sedan är det över.

  12. Hej!

    Hur har det gått för dig med dina ändtarmskramper?
    Jag lider av exakt samma sak. Tyvärr har det blivit sämre och sämre för mig. Har sökt läkarhjälp det senaste året i desperat behov av hjälp. De hittar inget avvikande. Tillslut fick jag höra om botox-injektioner, jag fick detta under narkos i februari i år och det har hjälpt mig mkt. Smärtorna är inte helt borta men vardagen har blivit drägligare. Nu börjar effekten avta så jag ska få ytterligare injektioner.
    Det är iaf ett helvete…
    /Maria

    1. Hej Maria!
      Jag har faktiskt inte haft någon sådan där extrem attack sedan i Januari, bara vaga känningar och legat ihopkrupen en stund vid något tillfälle. Skulle jag ha det ofta skulle jag nog beställa en hel tankbil med botox om det hjälpte, så vidrigt som det är. Men det glädjer mig att höra att det kan finnas lindring. Om det är samma vi har vet jag förstås inte men det känns ju som en slags kramp eller som att något sitter fast i något annat och är på väg att dras isär och gå sönder. Svårt att beskriva för smärtan breder ut sig. Vilken tur att det funkade på dig! 🙂

      Får man fråga om botoxen påverkar tarmtömningen?

  13. Xyloproct är det enda jag hittat som lindrar. Sjukt ont med dessa kramper som drabbar mig nattetid. Ofta samma tid på natten mellan 1 och 2. Ibland kan det gå upp till ett par månader, ibland två dagar mellan tillfällena.
    Första gångerna det krampade gick jag av mig smärtan. Kunde gå i timmar. Mina läkare jag haft rycker på axlarna. Prova med salvan men den måste in en fingerlängd tyvärr för att ge verkan. Det är värt det jag lovar.

    1. Xyloproct har jag hemma men har aldrig testat det i det här sammanhanget. Det vore kanske idé även om jag undrar vart tusan jag ska få kraft från att utföra momentet när det gör så satans ont. Men nästa gång jag har mindre känningar ska jag absolut testa, värre kan det inte bli iaf så tacksam för tipset.

      Jag vet fortfarande inte vad felet är och jag har *peppar peppar* inte haft någon sådan där extrem attack sedan den här gången.

      Vad märkligt att du får det på natten. Har du inga känningar på dagen innan menar du, det bara kommer som en blixt från ovan?

  14. Hej allihops! Här är en till med samma symptom! Skönt att se att man inte är ensam om dessa smärtor som man inte ens önskar sin värsta fiende! Jag har dock märkt att om jag tar två panodil och dricker massor av vatten släpper set snabbare! Trodde ett tag att det kom från vätskebrist eller ägglossning med just det senare kan man ju avskriva med tanke på att vi har en man med i gänget! Tack iaf för att där kommit lite förslag på vad det kan vara! Ska söka vidare! Hade attack senast idag och en igår! Var länge sedan sist!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s