När ens trygghet tas ifrån en


Min aktivitet bara dog här men inte utan anledning. Det kommer saker i vägen hela tiden och de senaste veckorna har nog slagit något slags rekord.

Vi kom hem efter påskfirandet och det visade sig att vi haft inbrott. Det är ingen upplevelse jag önskar någon annan!
Allt värdefullt jag samlat på mig under livet är borta, alltså allt med pengavärde. Jag skiter i pengarna det handlar enbart om affektionsvärde för mig. Ärvda smycket framför allt.
För mig har dom ett värde som inte går att översätta i pengar och det var allt från dopsmycken, konfirmation, student, ja precis allt.
Men värst av allt är dock kränkningen att någon brutit sig in genom sonens fönster, gått igenom hela huset och rivet till och med bland mina underkläder.
Tjuven hade inte missat något och till och med bijouterierna rök samt kontanter och sonens surfplatta.
Det var verkligen att få ett bryskt uppvaknande och inse att det inte finns en enda plats på hela jorden där man kan vara 100% trygg. Inte ens när man stänger och låser om sig.

Det har varit mycket att stå i och allt är inte klart. Vi har ett nytt fönster och ett larm installerat men det är väldigt mycket annat att stå i. Alla samtal, allt som ska dokumenteras och otryggheten, paranoian. Jag tittar ut genom fönsterna, lyser med ficklampan, går ett varv runt huset och har väldigt svårt att ruska av mig obehagskänslan.
Hur kan man göra ett sådant här intrång i andra människors liv? Jag fattar inte det. Hur kan man med att stjäla, förstöra för och kränka andra människor så?

Det är absolut inte så att jag tänker låta det här ta över mitt liv. Vi tänker bo kvar, vi har säkrat upp huset så mycket det går för att kunna sova om nätterna men livet rullar vidare. Det enda positiva som kommer ur sånt här för min del är att jag kan när det väl gäller. Jag kan koppla bort smärta och annat. Det blir mitt uppe i allt som en ofrivillig paus från verkligheten. Visst, magkatarr ala helvetet kom som ett brev på posten men vad annat var att vänta? Jag har i alla fall lyckats få ordning på nästan allt.
Eftersom jag är hemma blir det ju lite så att ansvaret faller på mig. Jag sitter ju bredvid telefonen hela dagarna ändå men alltså, man måste vara med om sådan här grej för att förstå vad det innebär. Nu förstår att en del fullständigt tappar fotfästet efter sådana här grejer. Tryggheten och hemmet är liksom allt. Vi bestämde oss bara direkt för att det här skulle vi igenom. Vi skulle ta tillbaka vårat hem och inte låta fler objudna gäster komma in.

Med detta vill jag samtidigt passa på att be er alla att för helskotta, lägg inte era smycken i sovrummet eller badrummet. Där letar tjuvarna först!
Ha inte identitetshandlingarna i skrivbordet, låt inte surfplattor, mobiler och datorer vara synliga från fönsterna.
Dokumentera det ni har, ta vikt och längd på smycken, fota!
Händer det som inte får hända måste man kunna bevisa vad man en gång ägde. Det är inte kul alls att sitta och leta foton från hela livet för att kunna bevisa en ring här, en där osv. Det är bättre att förekomma.
Lås om er, se till att ha fönsterlås, en bra dörr och lampor med rörelsesensorer, gärna larm också och det finns sådana som låter och stör och inte kostar skjortan. Vi valde ett dyrare alternativ nu och det får vara värt dom kronorna det kostar. Det är = trygghet just nu för oss.
Jag känner det lite som att vi i princip serverade allt på ett smörgåsbord. Hade vi bara haft ett par lampor tända, låst fönsterlåset som alltid suttit där, gömt undan grejerna. Herregud, lägga allt värdefullt man har fördelat i två smyckesskrin så det bara är att riva med sig allt, så dumt. Fast å andra sidan, tjuven hittade saker jag själv inte visste vart dom låg. Gamla väskor och plånböcker och gud vet allt. Säger bara lönnfack, sådana tar tid att hitta och den tiden har sällan tjuven som bryter sig in när grannarna är hemma och mörkret knappt har lagt sig. Inte för att dom märkte något, grannarna alltså.

Det hände på långfredagen och vi kom hem på söndagen helt ovetandes och då hade polisen ändå varit hos ett hus lite längre upp på gatan natten till lördagen, man hade funnit stöldgods som tillhörde dom bakom vårat hus men INGEN såg att vi också var drabbade. På så vis fick dom ett ordentligt försprång skurkarna. Jag antar sökhundarna hade annat för sig den natten och polisens intresse var väl rätt så svalt om jag ska vara ärlig. Eller hade ni velat övernatta i ett hus som man inte får röra något i och bo så i väntan på ett tekniker som ska undersöka brottsplatsen som är ens hem? Det enda jag ville var att städa bort tjuven, sudda ut alla spår och skoavtryck. Det kunde vi inte acceptera och teknikern kunde då plötsligt komma ut fast vi fick vänta några timmar ute i kylan utan att kunna ta vägen någon stans.

Hänt har hänt och vi kan inte backa bandet nu. Nu gäller det att ta sig igenom allt och återfå den goa känslan av att ha ett hem som bara är ens eget igen. Ett hem som man bestämmer över själv. För en stund var allt det borta men huset står ju kvar och allt försvann inte, allt var inte förstört och det är det vi tar tillvara på nu. Vi känner tacksamhet för att hårddiskar, foton och filmer som betyder mer än allt guld i världen finns kvar.

Med anledning av detta så fortsätter jag alltså med ett litet break. Eds finns inte just nu, jag har inte tid, jag är inte ”inte bara sjuk” jag ÄR, bara ÄR just nu och jag har tagit fram de där krafterna som tydligen ändå finns långt där inne. Samma sak skedde för mindre än ett år sedan när det var mer än turbulent pga sjukdom och jobbiga saker och känslor som följer med det. Helt världelös är jag ändå inte. Jag kan när jag måste hålla mig på benen och hålla vattenlinjen om rätt sida av snoken. Det har jag bevisat för mig själv flera gånger om nu men i fortsättningen skulle jag uppskatta lite lugn och ro. Jag lägger gärna min energi på andra saker, positiva saker. Inget mer elände nu tack. Nu får alla hålla sig friska och skurkarna får hålla avstånd från oss. Ser jag någon så har jag kofoten alldeles i närheten, och telefonen, en strålkastarlampa, ett larm med utryckning mm Kom inte tillbaka ditt as! Säger bara det!

Det var det, hade inte tänkt berätta men nu blev det så i alla fall, det bara slank ur mig 😉

Kram på er!

Annonser

3 thoughts on “När ens trygghet tas ifrån en

  1. Fy fan vilka skitstövlar! Har en kompis som drabbades pga att huset ligger lite avsides. De fick inte bara ett besök utan två. Inbrottstjuvarna tog konstiga saker som dammsugare, kattmat, lite verktyg men platt-tv och datorn fanns kvar :p Så skaffa hund, boa orm och allt som kan hindra tjuvar. Se även upp för nya idiotiska saker som asfaltsläggare… de slår sönder lite väggar, knölar till taket och sen erbjuder de sig att reparera billigt och vill att man går till bankomaten å hämtar pengar. Hände i Stockholm helt nyligen. Ska man behöva bo i bunker numera för att vara ifred? Ne hoppas polisen får fatt i tjuvarna och hittar dina grejer. Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s