Det finns alltid ett sätt


Är inne i värsta bloggperioden nu känner jag så kan inte hejda orden….

Jag vet inte hur mycket jag berättat om vilka hinder jag rivit det senaste året trots att det varit ett av de svåraste åren i mitt liv.
Det motigaste har inte gällt min egna fysiska hälsa utan helt andra saker, sånt man inte kan påverka så jag har verkligen njutit av det jag faktiskt lyckats med. Det har varit det som liksom lyft det här året till en riktigt bra nivå ändå.

Jag har berättat och gnällt mycket om mina händer. Jag var riktigt uppgiven ett tag och förberedde mig på att aldrig mer kunna vara kreativ. Allt jag sysslat med tidigare funkade ju inte längre och det blev bara värre ju mer jag försökte.

Jag är ju lite sådan att jag blir lite manisk när jag väl gör någonting. Har väldigt svårt att sluta. Jag skulle ”bara” testa lite och det blev lite mer än så. Jag kunde absolut inte sluta och jag fann ett sätt som funkade trots att händerna är som dom är. Sköter jag mig så kan jag ganska mycket mer än jag trodde var möjligt.

Så, vad gör jag då?
Jag syr. Och jag syr inte gardiner utan jag började bara hipp som happ sy mina egna kläder. Har svårt att läsa mönster och få det rätt så jag klurade ut hur man gjorde egna med hjälp av gamla kläder. Internet är bra till mycket och när jag var som tunnast och inte kunde köpa kläder på vuxenavdelningen var det skönt att äntligen få något som passade. Det var det som blev själva sporren att kunna ha en fin klänning på mig utan glitter och paljetter eller Hello Kitty på.

Nu har jag två nya symaskiner, den gamla höll på att göra mig tokig så den fick gå.
Jag har inrett i syrum i källaren (där jag sällan sitter eftersom jag föredrar att sitta i tv-rummet) men det är så fint och allt har sin plats. När jag nu ids lägga sakerna där de ska vara men det där är ett kärt bekymmer. Sambon kanske ser det på annat vis dock.

Nu var det flera, flera månader sedan jag tog i en maskin ens. Råkade få ont i tassarna och det hände liiiite mycket andra grejer som gjorde att jag omöjligt kunde koncentrera mig nog för att få två bitar att sitta ihop men att sy är min källa till glädje nu. Kan jag sy ibland och det ger det så otroligt mycket. Det är också extra kul att komma på att man är riktigt duktigt på något man inte ens funderade på att testa för att jag trodde inte jag kunde.
Jag kan sy precis vad jag får för mig att sy nu, det finns inga gränser. Enda gränsen är väl produktionsnivån som går lite upp och ned. Men när jag orkar och vill så gör jag det bara och jag gör det bra.
Jag släpper precis allt annat och skiter i städningen och tvätt, det får gro igen tills jag blir på humör. Städa gör det rent men hur kul är det?

Alltså, mina händer är inte det minsta bättre men jag har blivit bättre på att använda dem på ett sätt som funkar och som inte spär på smärtan som alltid finns där. Jag fattar inte hur det gick till riktigt och jag reflekterade inte först jag köpte maskin nummer två, att men hallå, det här ska jag ju inte kunna göra heller!
Kan jag visst det!

Några operationer finns fortfarande inte i tankarna. Varför ska jag ta dessa risker utan garantier just nu? Finns absolut ingen anledning. En stor vinst är också att träningsprogrammet som jag fick av kirurgen men inte klarade av har blivit ersatt med syträning. All rörelse stärker ju när man inga muskler har. Händerna blir lite stabilare så det går lättare att hålla emot och begränsa rörelserna.

Jag fick ju ge upp en massa saker som aldrig kommer att komma igen men det ersattes så småningom av något annat. Det var värt vätan på något vis. Visst var det en lång och tung period när det såg väldigt nattsvart ut men ge för tusan aldrig upp!
Jag hoppas att alla kan hitta något. Jag hade aldrig ens tänkt mig det här men ändå blev det så här. Det här är min grej och även om jag kanske inte alltid kan göra det mest pilligaste så kan jag till och med med händerna i skenor sy ihop två raksömmar. Ibland räcker det lilla. Balklänningar använder man inte varje dag ändå 😉

Kämpa på, fastna inte i det ni inte kan utan våga testa något nytt. Inspirera varandra!

Annonser

2 thoughts on “Det finns alltid ett sätt

  1. Ibland är det tyvärr lätt att fastna i det negativa, speciellt om det är mycket som är negativt, MEN oavsett om det gäller att testa nåt nytt eller bara komma på att man inte ska grotta ner sig i det som man inte kan eller det som bråkar i kroppen är det ändå bra att ha dessa negativa stunder/perioder i livet för att sedan inse och se med andra ögon vad som faktiskt är värt att leva för och vad man faktiskt kan istället. Kanske detta blev lite luddigt… 🙂

    1. Visst är det så, har man inte varit i det där negativa eller sett botten någon gång så har man sällan vett att uppskatta eller förstå värdet i livet, vad som är värdefullt och vad man ska ta vara på. Tycker du beskriver det klart som korvspad, håller med 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s