Jag vaknade en dag med Eds och fick ett skov *ironisk*


Eds, odjuret som kryper omkring i våra kroppar, gnager på våra leder och släpper på våra ledband, den äter på bindväven så det blir som ett fiskenät. Eller vad?
Vad annars orsakar detta progressiva ”förfall” menar man?

Jag har inte fått Eds, jag föddes med det!
Eller man kan säga att jag ”fick” det den stund jag blev till.
Det är inte så att jag vaknade en dag och insåg att oj, något är fel, det måste vara något fel på mig! Jag har känt av det här så länge jag kan minnas men jag har inte eller nästan aldrig sett mig själv som ”sjuk”.
Något var tokigt, visst, men för mig har det varit ett normaltillstånd som jag trodde alla mer eller mindre gick igenom bara det att jag var extra gnällig eller känslig. Inte ens läkarna kunde se att något var fel utan satte namn som växtvärk, migrän och IBS på allt och det vet vi ju att var och varannan människa har och lat var jag förstås också och bekväm av mig eftersom jag inte ville anstränga mig i onödan.

Jag är född på det här viset och det jag drabbats av har kommit lite i taget, vissa saker har ”försvunnit” och ersatts av annat. Allt är inte konstant och för resten av livet.
Man kan få rätsida på saker också, har många exempel på det.
”Saker” känns oerhört stora dom första åren och hela tiden flyttar man sin gräns för när botten är nådd framåt. Ja man vänjer sig och man lär sig hantera det. Stora problem blir mindre.

Det har inte gått i några skov som det pratas så förbenat om. Jag har haft bättre och sämre perioder men jag har aldrig varit helt bra eftersom förutsättningarna i bindväven ser likadan ut 365 dagar om året. Det kan inte förändras!
Jag kan tex inte springa eftersom mina lårmuskler inte håller för det, inte ens mina bättre dagar så mina bra dagar är bra dagar för mig. Jag är inte besvärsfri dom dagarna och det gäller ju allt men jag kan ju ändå ha en bra dag och jag jämföra mig inte med grannen, vad denne kan en bra dag.

Skadorna i händerna är konstanta, skadorna i tarmen är konstant, de neurologiska symptomen gör sig påminda om jag använder benen för mycket, ryggen är som den är, en liten felaktig rörelse och så ligger jag där osv
Vissa saker kommer och går visst men i grunden är allt samma så man föds med Eds, man drabbas inte av det. Man kan bli plötsligt försämrad och man kan ibland återhämta sig och bli bättre men framför allt så lär man sig leva med det och efter sina förutsättningar och när man gör det så hamnar man på en stabilare nivå.

Eller skulle det kallas att vara mellan två skov? Då man är stabil?
Då undrar jag om människor verkligen har insett att ett litet misstag kan sätta igång en hel kedja av händelser och att det inte bara är så att allt kommer som från ingenstans?
Börjar man sätta saker i relation till varandra och om man lär sig att förstå sig på sin kropp så är det faktiskt ganska enkelt. Som med min senaste försämring rent neurologiskt.

Jag vet varför och jag vet också att ryggskottet jag fick efter och fortfarande känner av lite var för att jag i samband med det började belasta kroppen snett. Nu har jag även haft känningar av migränhuvudvärk och fått stoppa i mig tabletter magen inte mår bra av och det är en effekt av att ryggen bråkade och att jag gick som en krökt ostbåge, nacken ogillade det.
Nästa steg blir magen eftersom jag fick käka tabletter som egentligen inte är bra för mig och börjar magen krångla så är det bara att säga grattis till tjocktarmen, prolaps, invagination och hemorrojjder.
Trötthet naturligtvis, sömnbrist naturligtvis men från att jag överbelastade benen till ett par veckor senare kan jag se hela kedjan.
Har du själv försökt se den någon gång eller tror du att allt händer bara för att du har Eds, helt spontant? Din kropp reagerar alltså inte på vad du utsätter den för?

Dysautonoma besvär som då påverkar bla sväljfunktionen, tarmarnas funktioner, blodtrycket, ja jag väntar faktiskt bara nu. Det har upprepat sig i samma mönster att jag kan det här nu. Det blir för mycket för kroppen på en gång och så ballar det liksom ur och det är väl inte konstigt alls? Kroppen måste säga ifrån och tala om för en att men hallå, gör något nu och lär dig vad som är rätt för just dig.

Så jag svarar på min egen fråga. Man föds med eds och tillståndet förändras inte över tid. Kroppen förändras men våran bindväv byggs enligt samma recept om och om igen. Det är mer en fråga om vad bindväven tål och vad den har för effekter på dig.
Kan du tänka som jag och se mönstret så inser du samtidigt att de sk omtalade skoven inte är skov såvida du inte anser att det är det lilla Eds-monstret som förstör dig inifrån. Du lär få svårt att hitta en bra balans i livet om du inte VERKLIGEN lär känna din kropp till 100% och det är inte gjort över en dag men om du inte ens försöker så kommer du nog stå kvar där du är om tio år också. Vill du det? Ska du skrika på hjälp, vara frustrerad och panikslagen för minsta lilla då med. Näe vilket jobbigt liv, som om det inte är jobbigt nog utan det.
Jag hoppas allt fler halkar in på rätt spår och inte fastnar i all desinformation som sprids runt på nätet. Jag tycker det är synd att nydiagnostiserade inte får de bästa förutsättningarna så tidigt det går. Det finns hopp och du själv en viktig nyckel i ditt framtida välmående. Jag hoppas jag gjorde mig förstådd och till er som ändå väljer att tro på något annat, försök finna belägg för det. Lycka till, efter det kan vi ta en diskussion.

Kramen

Annonser

One thought on “Jag vaknade en dag med Eds och fick ett skov *ironisk*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s