Avsatt suppleant i Eds Riksförbund ger sin version


Ingrid Annerstedt, suppleant i Eds Riksförbund, berättar sin version av hur hon och revisorn Andreas Nylander blev uppsagda från sina förtroendeuppdrag. Detta inträffade vid styrelsemötet den 14 Juni.
För att lättare förstå turerna, läs den kortfattade tidslinjen:

  • Den 25 April 2015 blir Ingrid Annerstedt vald av årsmötet till suppleant i Eds Riksförbunds styrelse. Redan innan årsmötet var det överenskommet att om hon blev vald, skulle hon även bli ansvarig för medlemsregistret.
  • Den 10 Juni 2015, Ingrid Annerstedt kommer inte åt medlemsregistret. Kontaktar Sällsynta diagnoser som äger medlemsregistret.
  • Den 11 Juni 2015, Ingrid Annersted får svar via mail från Sällsynta diagnoser där man förklarar att: ”Jag fick besked från Britta Berglund om att din behörighet att använda medlemssystemet skulle tas bort. Jag hänvisar till Britta”
  • Den 14 Juni 2015, avsätter man Ingrid och Andreas Nylander under styrelsemötet.
  • Den 22 Juni 2015, Ingrid Annerstedt mailar Britta Berglund där hon understryker att hon inte avgått självmant och att hon vill att detta ska stå i protokollet.
  • Den 17 Augusti 2015 nås styrelsen av kritik i form av ett öppet brev.
    Det öppna brevet är undertecknat av 8 st personer/medlemmar som är väl insatta i förbundets styrelsearbete (3 st fd. styrelseordföranden ,revisor, samt vetenskaplig redaktör/mötessekreterare mm)
  • Den 9 September 2015, styrelsen kallar till extra årsmöte med anledning av det öppna brevet. Man informerar även om att fyllnadsval kommer att göras.
  • 11 September 2015, har styrelsen publicerat ett Nyhetsbrev på förbundets hemsida. I detta skriver man: ”På ett styrelsemöte i Juni avgick den som var nyvald som suppleant i styrelsen.”

Ingrid Annerstedt berättar

Det började redan för ett år sedan i oktober, när jag skrev till förbundet i ett personligt ärende och bad om hjälp. I samma mail erbjöd jag mig också att hjälpa till i förbundet om det skulle behövas.
Först mitt i julhelgen fick jag svar. Det fanns inget man kunde hjälpa mig med men någon skulle höra av sig till mig angående att jag ställde mig till förfogande.

I januari ringer en person från förbundet upp mig och frågar om jag kan vara med i styrelsen?
Jag berättar lite om mina erfarenheter som bland annat ordförande.
Mitt svar blir lite skämtsamt att visst, allt utom sekreterare. Då var jag inte intressant längre och samtalet avslutas.

När årsmötet närmar sig ringer en ny person upp mig och frågar om jag kan tänka mig att hjälpa till i förbundets styrelse. Vi småpratar lite, jag berättar om mig själv och jag säger lite skämtsamt att jag brukar lyckas hamna som ordförande i föreningar jag går med i, p.g.a. av mina erfarenheter. Så har det sett ut för mig historiskt.
Personen säger då att ordförandeposten redan är tillsatt (?), men att jag kan få bli suppleant.
Det tyckte jag lät bra men döm om min förvåning när jag senare upptäcker att jag som suppleant har rösträtt!
Det sägs att det är av ”hävd” (något man gör av tradition) och det står inte ett ord om rösträtt för suppleanter i stadgarna. En suppleant ska vara en ersättare, så för mig kändes det märkligt.

Under Årsmötet blev jag alltså invald i styrelsen som suppleant. Årsmötet är en historia för sig som jag inte går in på i detalj här, men fler än jag upplevde mötet som oerhört stökigt med känslan av infekterade relationer.

Jag växlar efteråt några korta ord med den revisor som redan suttit ett år på sin post.
Att styrelsen beviljades ansvarsfrihet (speciellt den ekonomiska redovisningen) var ju för mig helt obegripligt och revisorn uttryckte bl.a. att hon var bekymrad över utgången av årsmötet.

Det konstituerande styrelsemötet avlöpte alldeles utmärkt. Det var när det var dags för det första styrelsemötet som det inte kändes alls lika bra längre. Det gav en känsla av ”lekstuga”. För vi gör som vi vill och det ska vara kul att sitta i en styrelse, lät det mer eller mindre. Ingenting verkade vara ordnat efter årsmötet. Den ekonomiska redovisningen var fortfarande lika bristfällig.

Det var i detta skede som jag kontaktade den nya revisorn, Andreas Nylander. Revisorn är den man vänder sig till eftersom revisorn är styrelsens granskare. Mitt agerande är helt i enlighet med god föreningssed för det är varje medlems skyldighet att underrätta någon av revisorerna om man tror att något inte står rätt till. Och det var den känslan jag hade.

Detta resulterade i att vår nya revisor bad om att få räkenskaperna av kassören. Kassören som med omedelbar verkan och utan anmodan ska visa räkenskaperna på revisorns begäran.
Ganska omgående fick jag ett mycket hotfullt och aggressivt mail från vår kassör. Där han ”skrek” om förtal mm. Han skulle polisanmäla mig!
Mitt svar till kassören löd att om han ansåg det vara så allvarligt så kunde han göra det.
Efter detta blev det helt tyst.

Vår nya revisor ansåg också att det var mycket som inte verkade stämma. Han beslutade sig därför att kalla till ett extra årsmöte den 29 augusti. Det fanns redan ett styrelsemöte inplanerat detta datum varpå det var lämpligt.
Styrelsen nonchalerade detta totalt!

Det hade bestämts redan innan årsmötet att om jag blev invald i styrelsen, skulle jag samtidigt bli ansvarig för medlemsregistret. Detta kom igång först i slutet av maj månad.
Jag hann registrera några nya medlemmar men plötsligt kom jag inte längre in i registret och trodde att något var fel. Det visade sig att jag inte längre var behörig att hantera registret. Detta var alltså någon vecka innan styrelsemöte den 14 juni.

På styrelsemötet den 14 juni hände en hel del konstiga saker.
Olustkänsla i mig växte. Jag hann tänka flera gånger att -Detta är inte sant, så här okunniga får man inte vara, det går inte att driva ett så här stort förbund på detta sätt.
Under mötets första del framförde ordförande att: ”Förr var det vanligt med regler och paragrafer. Nu mera är det inte det. Vi gör som vi vill. Vi ska ha kul, det är det viktigaste.”
Ordförande berättade också en mycket märklig anekdot. Den löd kortfattat så här:

”Det var en gång två flickor från Småland som bodde hos mig under Årsmötet…. En gubbe pratade om paragrafer…. efter en stund ledsnade flickorna och sa: ”Den här skiten vill vi inte höra på. Sen gick dom.”

Andemeningen var nog att vi inte behövde bry oss om regler. Paragrafer och regler var inte viktiga. Och så kom det till slut. Ordföranden sa hur fullständigt befängd hela situationen angående revisorn och ett extra årsmöte var, och att jag hade gått bakom ryggen på styrelsen.
Det var inget fel på stadgarna. Dessa reviderades varje år (normalt sett sker detta bara vid mycket stora förändringar i ett förbund). Hon sa att det inte fanns några problem med att hon var ordförande och hedersordförande samtidigt.

Hedersordförande är en pensionstitel och i den här föreningen har man en förstärkt paragraf om att hedersordförande saknar rösträtt vid annat än årsmötet. Detta hade alltså ingen som helst betydelse?
Att vi dessutom hade mage att ifrågasätta ekonomin och skötsel av den, det var fullständigt oacceptabelt. Jag avsattes på stående fot för att jag hade kontaktat revisorn och frågat om han kunde se över bokföringen bland annat. Det fanns en del otydligheter sedan årsmötet som inte fått någon förklaring.
Jag var illojal mot förbundet ansåg man.

Ordförande sa att det vore bättre för mig om det stod att jag avgått frivilligt. Jag protesterade och sa att min protest skulle finnas med på styrelseprotokollet.
Kort därefter skrev jag ett mail till ordförande och mötessekreteraren, ordagrant:

Hej båda två!

Eftersom jag inte fått se protokollet från styrelsemötet den 14 juni utgår jag från att ni skrev som ni ville, att jag avgick trots att jag redan då påpekade att det skulle stått avsatt. Därför säger jag det igen, tänk på att jag inte avgick utan blev avsatt.

Vänligen Ingrid

Jag fick aldrig något svar. Jag har heller inte fått se protokollet från mötet, vilket jag naturligtvis har rätt till.
En annan märklig sak som inträffade under det där mötet var att ordförande under mötet ringde upp den andra revisorn via högtalartelefon. Alltså samma person som jag talade med efter årsmötet. Revisorn hade nu ändrat åsikt helt.
Revisorn hade minsann alltid fått se bokföringen, där fanns inga fel! Revisorn anklagade nu den nya revisorn för att vara totalt inkompetent och helt sakna utbildning (nya revisorn är utbildad redovisningsekonom).
Ordförande sa att den uppringda revisorn var auktoriserad revisor, så revisorn visste vad hon pratade om minsann. Det var ingen som protesterade mot detta.
Revisorn bekräftade under samtalet att en revisor inte får gå längre bak än till årsskiftet vid en granskning. Det vet jag är fel vilket en auktoriserad revisor borde känna till!
Styrelsen höll självklart med revisorn.
Jag kände mig tveksam till att revisorn verkligen kunde vara auktoriserad revisor, något jag fortfarande undrar.

Nya revisorn avsattes alltså liksom jag med omedelbar verkan under detta möte. För en revisor får inte göra som han gjorde menade man.
Det är helt och hållet mitt fel att Andreas Nylander som nyvalda revisor mailade styrelsen om att han ville avgå. Chocken han fick när jag berättade om styrelsemötet gjorde att han överreagerade.
Att styrelsen inte kan avsätta en revisor blev en efterklok tanke. Styrelsen hade inte rättigheten att avsätta varken mig eller revisorn. Vi var valda av årsmötet och revisorn skötte bara sitt uppdrag.

Min fråga är nu, vill vi i förbundet ha det så här? Ska det få fortsätta så här?
Förbundet har helt egna regler och struntar totalt i egna stadgar.

Vänligen
Ingrid Annerstedt

Läs även: Revisor i Eds Riksförbund bryter tystnaden

Annonser

2 thoughts on “Avsatt suppleant i Eds Riksförbund ger sin version

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s