Det gör ont men det hade det gjort ändå


Här är hon som uppenbarligen inte är så särskilt social nu för tiden. Jag är rätt trött i huvudet av allt jidder och turer hit och dit. Lägg där till att jag har tekniken mot mig. Ganska skrattretande hur allt kan krångla på en och samma gång, jag kan inte ens bli irriterad längre. Det är mer en självklarhet att tex mitt nätverk på datorn skulle vara helt borta när jag slog upp datorn för en timma sedan. Senast igår kväll fungerade allt och det enda jag gjorde var att klappa ihop datorn efter gårdagens inlägg.
Jag kanske utsöndrar något som stöter ifrån sig sociala medier och teknik rent allmänt? 😉 Hur som helst, jag tror det kan vara nyttigt att då och då mer eller mindre tvingas ta ett ofrivilligt break.

Så vad sysslar jag med nu för tiden? Tja, förutom att jag sover långt in på dagarna, inte kommer ur pyjamasen särskilt ofta och har mina vanliga fysiska upp och nedgångar, så finns det faktiskt något nytt i mitt liv som för mig är ganska stort. Eller inte ganska stort utan gigantiskt!

Ni vet mina utdömda händer, dom som bara blev sämre och sämre och som jag måste ta smärtstillande för om jag ens ska kunna göra det mest basala, dom är fortfarande skrot och skit MEN, jag vill påstå att dom långsamt blir bättre. Smärtan är lika skoningslös mellan varven som alltid och jag kan fortfarande inte vifta bort en fluga men jag har återupptagit mitt gitarrspelande efter att inte ha kunnat spela på flera år och jag är duktigare än vad jag någonsin varit.

Jag bestämde mig för att jag skulle ge det en sista chans nu när jag har lyckats bygga upp lite styrka och framför allt lärt mig använda tassarna på rätt sätt. Det har tagit flera år att komma dit jag är nu så visst är det dumt att ta risker, men vet ni, jag ångrar ingenting! Jag har till och med köpt mig en ny gitarr, en westerngitarr och jag spelar så mycket jag kan på den. Det är absolut inte smärtfritt men jag har lärt mig skillnaden på när smärtan kommer från själva händerna och när den kommer sig av att kärl och nerver blir inklämda på andra ställen. En ganska stort portion av smärta kommer faktiskt inte bara från själva händerna och jag jobbar på att bli bättre på att skilja orsakerna åt. Det gör ont på precis samma sätt men det börjar lite olika, tror inte jag kan förklara det i detalj.

I början fanns det vissa saker som var helt omöjliga, jag kunde absolut inte ha handen i vissa vinklar varpå vissa ackord blev omöjliga att ta. Det har gjort mig frustrerad i över två årtionden nu men den här gången har jag varit lite smartare och googlat och YouTubat mig blå och här sitter jag nu och fixar faktiskt att ta ett par barre-ackord. Jag har lärt mig travispicking och jobbar just nu envist på att lära mig det sista på låten ”Dust in the wind” med Texas, gissa om jag är nöjd med mig själv?! Det här hade inte varit möjligt om jag tackat ja till operationerna eller om jag hade fortsätt trycka ner tassarna i ortoser. Jag hade inte ens vågat hoppas på att jag skulle komma hit, jag satsade bara på att ”överleva”.

”Så kul för dig då tänker vissa, för mig skulle det aldrig funka.”

Det trodde inte jag heller för två år sedan och jag är inte mirakulöst ”botad” eller ens bättre egentligen. För första gången i mitt liv har jag balans mellan muskler och att använda händerna på rätt sätt och jag har till 100% accepterat att det gör ont att leva och att ”leva” inte är något jag har råd att göra varje dag. Men det är väldigt mycket mer angenämt att bli liggande i en skithög av smärta när jag har gjort något givande än att bli liggande i samma hög och inte ha gjort något, för jag hamnar i den där lilla högen ändå. Jag drar ner på tex skrivandet och lägger krutet på gitarren i stället. Jag har varit gitarrägare i 24 år och först nu utvecklas mitt spelande trots att jag fysiskt sett verkligen inte är på topp. En skvätt magi och ett stort lass vilja, det var vad som behövdes. Det kanske inte håller för resten av livet men jag lever för dagen med hänsyn till att det kommer en morgondag, det funkar för mig.

Jag säger som jag sagt otaliga gånger tidigare: Ortoser är bra skit men i lagom dos. I för stor dos och på sikt gör dom sådana som mig inget gott. Mina problem är verkliga och komplexa och det finns många sådana som mig. Jag önskar jag kunde formulera ett recept och dela med mig av men det går tyvärr inte och vad en normal människa åstadkommer på några veckor har för mig tagit år. Har du tålamod och viljan tror jag att kanske även du skulle kunna uppleva den typ av segerkänsla jag har just nu. Det gör ont men det hade det gjort ändå. 1-0 till mig!

Annonser

3 thoughts on “Det gör ont men det hade det gjort ändå

  1. Så roligt att läsa! Lycka till med gitarrspelandet, U-G!

    Kanske du kan ställa upp i nästa års Mello? Med din personlighet kan det gå hela vägen ända fram till final.

    Jag ska iaf rösta på dig, så utan röster kommer du inte att bli. Och har jag förstått saken rätt, finns det långt fler än jag som är redo att ge just dig vår röst.

  2. Wow. Dagens bästa måste jag säga 🙂 Underbar känsla att kunna göra något man längtar efter. Så nu räknar vi alla med nytt hårdrocksband å dig headbanga/growla på scenen 🙂

    Jag har märkt att vissa problem kommer och går. Min mage krånglade som mest för 20 år sen å jag kunde aldrig tro att den skulle bli bättre. Några år med vegetarisk kost hjälpte så jag hade tur. Just nu brottas jag med mjölksyra i händer och underarmar. Samt instabila tår. Så saker kan förändras med lite tur. Njut av det som fungerar bra för stunden.

    Fick äntligen mina journaler om min utredning. Varför jag inte fick diagnosen eds beror på att jag bara har luxat ur en gång samt att jag inte har töjbar hud. Annars uppfyllde jag övriga kriterier. Nästa projekt är steloperation av mina tår. Besked om några veckor. Å som vanligt tjatar jag bara å inte håller mig till ämnet. Ge inte upp å håll sinnet lugnt.

  3. Vad härligt! Vet själv hur det känns när jag tar mig före att sätta mig vid pianot! Det är så kul att spela. Men jag får välja. Spela eller skriva och vad jag förstår har du lite av samma val. För min del tar skrivande över, då det utgör mitt största intresse. Att jag har svårt att sitta gör ju sitt till. Tack och lov för en bra vårdsäng som tillåter skrivandet.
    Lycka till med musiken!
    //Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s