Fantastisk lösning – Eller kanske inte


För ett tag sedan berättade jag om att jag hade testat att cykla. Jag har inte testat fler gånger men cykeln är tillfixad för framtida turer nu och jag pratar om det en del, planerar vart jag ska cykla nästa gång osv.

Min snälla sambo, som nog är ovanligt förstående har jag förstått, han är mer praktiskt lagd än mig och kläckte för ett tag sedan en idé om hur jag ska kunna följa med honom och sonen ut på cykelturer. Ni vet en sådan där stång man sätter på barnens cyklar när de ska lära sig cykla? En sådan man kan knuffa på och styra med. En sådan tyckte sambon att jag skulle ha på min cykel så han kan knuffa på när det går trögt. Jag säger inte att det var en dålig idé, jag säger bara att jag hellre stannar hemma än att ha en sådan på min cykel.

Första gången han tog upp det tog jag det inte på allvar men när han föreslog samma sak ikväll igen så frågade jag:

– Du menar verkligen allvar?
– Ja det gör jag!
– Men tror du på riktigt att jag vill cykla runt med en sådan där stång i bak på cykeln som en annan femåring?
– Ja, man kan ju göra den avtagbar.

Så jag kan alltså ta av stången när jag inte cyklar? Tillåt mig asgarva men han menade verkligen allvar. Jag har problem med att sitta i rullstolen, åka på trehjulingen, använda ortoser eller över huvud taget utmärka mig själv som annorlunda inför andra människor MEN EN STOR JÄKLA STÅNG BAK PÅ CYKEL SKA JAG HA!

Tanken var god. Kanske det är lättare att vara kreativ när det inte gäller en själv tänker jag. Jag är dum när det kommer till sådana saker, såklart man ska använda de hjälpmedel man har men nej, inte jag inte. Jag sitter hemma och ruttnar bort istället men jag har en väldigt kreativ och välmenande sambo. Det är det faktiskt inte alla som har 🙂

Innan jag stänger ner butiken för i dag kan jag lite snabbt informera om att jag tagit bort ett fem-plåster och hoppas det ska funka med bara ett tio-plåster i sommar. Förra sommaren lyckades jag inte minska något så jag hoppas det funkar nu. Det känns ju i kroppen men jag har faktiskt grejat en del i trädgården så att det inte går att säga om det är plåstret eller smärta av mer naturliga orsaker. Detta är ett utmärkt sätt att maskera utsättningen på. Jag har gärna ont efter att ha påtat i trädgården!

Apropå att tycka att det är ok att ta lite elände efter att man fått ha lite kul. Läs detta och läs gärna de andra inläggen som rapporterar från EDS symposiet i New York:
Ökad livskvalitet – Trots EDS

Annonser

4 thoughts on “Fantastisk lösning – Eller kanske inte

  1. Vilken strålande påhittig sambo du har, jag blir helt tagen … Men även jag hade, vänligt men bestämt, avböjt detta erbjudande ; )) !
    Vad skönt, om det funkar för dig att trappa ner ngt på medicineringen!
    Med min egen erfarenhet från förlossningsvården, (hur man lärde mammorna möta smärta), brukar jag själv försöka applicera dessa mina gamla kunskaper också vid andra smärttillstånd!
    M a o, en ökad INSIKT om VARFÖR kroppen fungerar just så som den gör, med svår smärta som följd, leder ju till en större trygghet, avslappning-andning och ett lugn (”det är iaf inget jag dör av”) och därmed, i bästa fall, också en minskad smärtreaktion!
    Skriver inte detta som en ny mirakelgrej som måste funka för alla, men för egen del har jag alltid burit med mig ”detta tänk”, till stor nytta! Men självklart måste, i vårt fall, också sjukgymnastik och annan hjälp finnas med i bilden! Går ju inte riktigt att jämföra EDS med en förlossning, där smärtan är som bortblåst efter ett antal timmar och man har fått en guldklimp i famnen istället …

    1. Du har helt rätt! Efter jag fick barn så fick jag en helt annan inställning till smärta. Det är förvisso skillnad på smärta och smärta plus att förlossningssmärtan i regel för med sig något väldigt gott, men som du säger, inställning, insikt och att andas på rätt sätt gör halva jobbet. Det är något jag tagit med mig i livet.

      Det är få gånger jag efter det upplevt smärta som orsakar panik och som jag inte kan hantera. Samma smärtor som jag i perioder haft sedan tonåren är i dag något jag bara andas mig igenom. Jag vet att jag inte kommer att dö av det (hade varit stendöd vid det här laget isf) och det kommer att gå över, det har det ju alltid gjort. Jag förstår precis hur du tänker 🙂

  2. Elcyklar är dyra, men om ekonomin tillåter det är detta en jättebra lösning. Jag läste för ett tag sedan om hur elcyklar fungerar. Man kan cykla som vanligt. Men om/när det tar emot, kanske i en backe, kan man lätt som en plätt koppla in elmotorn.

    Tänk att slippa bekymra sig över hur jag ska kunna orka återvända hem, när/ifall tröttheten plötsligt anfaller en. Bara att koppla in elmotorn, så ser den till att du kommer hem välbehållen och inte totalt utmattad.

    Men nu en helt annan fråga: Är det inte riskabelt att cykla? Jag tänker på att man ju kan cykla omkull. Eller behöva tvärstanna plötsligt. Då vill det till att ha god balans när man sätter ned ena foten på marken och därtill lutar kroppen åt ena sidan.

    Hur ser du, IBS, på dessa risker? Är de värda att ta? Eller kan det bli som när kärnkraftverk skadas? Alltså: Det händer sällan att så sker, men NÄR det någon gång händer, då blir skadorna ofta oöverblickbara. Dvs 99 cykelturer slutar utan problem. Men den hundrade cykelturen kanske ändar i omkullkörning. Denna hundrade cykeltur kan följaktligen ge men som sitter i resten av livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s