Kroniskt kompartmentsyndrom (KKS)

Det här berör nog inte mig kanske ni tänker nu men ge det lite tid och läs vad det handlar om. Det finns faktiskt samband mellan överrörlighet och kroniskt kompartmentsyndrom.

Det är främst en idrottsskada så många ser inte det som ett alternativ när man uppvisar symptom eftersom man inte är fysiskt aktiv men se där har de fel. Vi hypermobila är ju ”överaktiva”. Våra muskler jobbar som tusan hela tiden så på sätt och vis är vi ju lite som idrottsmän.

Så vad är Kroniskt kompartmentsyndrom?

Våra muskler omsluts av fascior (muskelhinnor). Alla har väl polerat en fläskfilé? I så fall vet ni vad en muskelhinna är. Det är det som fastnar mellan tänderna när man äter kött.

Muskelloger kan i sin tur var omslutna av ytterligare en fascia och bildar då ett kompartment. I underbent har vi till exempel fyra kompartments. Så här ser underbent ut i genomskärning:

(Klicka på bilden så kommer ni till kiropraktorklinik där jag stulit bilden i syfte att sprida informationen, hoppas jag blir förlåten.)

Förstår ni inte bilden så kan jag trösta er med att jag inte heller gör det 😉

Kroniskt kompartmentsyndrom även kallat KKS innebär ett ökat intramuskulärt tryck inuti muskellogen/fascian. Muskeln sväller och får helt enkelt inte plats. Den drabbas av syrebrist och i vissa fall kan det leda till vävnadsdöd. Det låter ju fruktansvärt!

Skillnad mellan kroniskt och akut

Man skiljer mellan akut och kroniskt kompartmensyndrom. Akut kompartmentsyndrom ska jag inte fördjupa mig i så värst eftersom det är något som uppstår vid till exempel, en olycka eller vid en operation. Då pratar vi om lite värre saker där det krävs ett akut ingrepp för att lätta på trycket och kan i värsta fall leda till vävnadsdöd och amputation.

Det kroniska begreppet däremot ska enligt expertisen bero på att man belastat/överansträngt musklerna för mycket = en idrottsskada eller pga anatomiska förhållanden. Eller, varför inte orsakat av hypermobilitet men det är det inte så många som har uttalat sig om det det är ju klart som korvspad! Eller?

Symptom

Smärta som uppstår i samband med aktivitet. Kanske inte direkt men efter en stund.

Det kan vara svårt att skilja på KKS och benhinneinflammation (sägs det) men det viktigaste tecknet som skiljer tillstånden åt är att en benhinneinflammation ofta uppträder direkt vid ansträngning för att sedan bli bättre ju varmare musklerna blir.

Kroniskt kompartmentsyndrom vill jag påstå är precis tvärtom. Ju mer ansträngd man blir ju ondare gör det. Muskeln sväller tills den inte får plats och tillslut gör det så förbannat ont att man inte orkar anstränga den mer. Jag blir irriterad när folk inte förstår hur enkelt det är att särskilja symptomen.

För min del tog det flera år av smärta innan någon sa att tja, det kanske inte är benhinneinflammation.

Vid vila kan den drabbade muskeln var öm och svullen. I bland uppstår känselbortfall.

Min upplevelse av symptomen

Jag är opererad i båda benen för kroniskt kompartmentsyndrom så jag vet vad jag pratar om. Jag har det sannolikt också i båda låren (långt historia).

För min del började det med idrotten i skolan då man tvingades ut för att springa i spåret. 2,5 km mardröm i fler år för min del. Efter att ha sprungit en stund (jag är drabbad i underbenen) så var det som att fötterna inte vill flexa längre. Jag klampade/klafsade fram.

Det ömmade och värkte i båda underbenen (utsidorna av skenbenen). Tillslut var jag tvungen att gå för det gjorde så ont och smärtan stannade ofta kvar resten av dagen.

Man kunde känna hur spända muslerna var genom att försöka få ner fingret mellan muskeln och skenbenet. OMÖJLIGT! Dessutom fick jag alltid känselbortfall över det område muskeln var spänd.

Det här tillståndet hade jag i flera år. Jag fick skoinlägg eftersom det konstaterades att jag pronerade kraftigt med båda fötterna. Jag blev lite bättre men hela tiden återkom smärtan och tillslut klarade jag knappt av att gå utan att jag fick ont.

En privatpraktiserande duktig ortoped satte tillslut diagnosen och sa ”men lilla vän, jag förstår att du haft ont”.

I Samma veva visade det sig att min morfar (som jag inte känner så väl) var opererad för samma sak och några år senare fick även min mamma diagnosen (men se ärftligt är det inte).

Kortfattat kan jag beskriva det som en känsla av syrebrist och det är precis vad det är. Muskeln i ett kroniskt kompartmentsyndrom får inte det syre den behöver pga det ökat trycket. Det är smärtsamt och trots massage, kyla/värme-behandlingar hos sjukgymnast gick det inte att få bukt med det för min del.

Det kan om inte tillståndet beror på någon form av felaktig belastning återgå och bli normalt utan behandling så för en idrottman som kan anpassa sin muskelaktivitet finns det ju hopp och även en korrigering av felställningar i fötterna kan hjälpa. Man har även hittat samband mellan tillståndet och diabetes men då beror det på att fascian är onormalt tjock.

Vart kan man få kroniskt kompartmentsyndrom?’

Tja, där det finns muskelloger! Vanligast i underbenen och underarmarna men trots att flera ortopeder sagt att NEJ, nej, nej, inte i låren så har de fel, fel, fel. Det finns dokumenterade fall och självklart har de inte stött på det eftersom de inte tror på det!

Hur ställer man diagnos?

En duktig ortoped eller sjukgymnast kan faktiskt använda händerna för att känna och ögonen för att se.

Man kan belasta muskeln och sedan undersöka den. Är man osäker kan man göra en invasiv tryckmätning. Man stoppar in nålar och mäter trycket vid belastning helt enkelt. Är inte helt smärtfritt och jag har blivit erbjuden en sådan undersökning men sagt nej tack tills vidare.  Jag har fegat ur kan man väl säga.

Symptomen är till en början ganska diffusa så det tar ofta lite tid innan diagnosen ställs men det ska ju inte ta flera år, den saken är klar.

Behandling

Det finns väl inget direkt bevis på att man kan bota kroniskt kompartmentsyndrom med värme/kyla, massage men jag har hört att andra faktiskt har blivit bättre. Mycket beror nog på grundorsaken till problemet. För mig fungerade det inte utan det blev operation.

Fasciotomi

Får man inte bukt på problemet så blir det alltså klyvning av bindvävshinnan för att lätta på vävnadstrycket. Man gör ett litet snitt i huden och klyver muskelhinnan och syr ihop såret. På så vis får muskeln svälla bäst den vill. I en relativt liten muskel som de jag opererat så är det för ett otränat öga inte synbart men vet man om det så ser man att det är som en bula under huden. Muskeln expanderar eftersom inget annat än bindväven håller den på plats.

Min morfar har jättestora ärr efter sin operation men det har inte jag. De är små och tunna så inget jag lider av. Antar att de inte tänkte kosmetiskt när de snittade morfar.

Själva operationen var snabb och inte helt smärtfri men ändå ok. Jag blev nedsövd och vaknade med båda benen med bandage upp till knäna. Det var bara att börja gå på dem direkt och efter nån vecka blev man av med bandagen och sedan togs stygnen. Har efter det varit nästan helt symptomfri men eftersom de inte snittade hela vägen så kan jag fortfarande känna av det ner mot fötterna men det är en petitess i sammanhanget 🙂