Varför får vi lätt blåmärken?


Jag får lätt blåmärken, har jag Vaskulär Eds (Veds)?

Nej lugn bara lugn. Vid vaskulära typen är inte blåmärken det stora problemet. Då snackar vi helt andra grejer.
Ingen lär dö av ett litet eller lite mer blaffigt ytligt blåmärke även om det är rätt missprydande. Men varför får vi lätt blåmärken?

För det första. Alla människor får blåmärken. Antingen för att man slår/klämmer sig eller för att man tar i så ett blodkärl brister. Jag vet många som inte har eds som tex fått brustna blodkärl i ögonen när de varit förstoppade, det har inte ens jag drabbats av (vad jag kan minnas på rak arm) trots att jag är duktigt på att få blåmärken.

För oss handlar det om att blodkärlens väggar liksom mycket annat består av bindväv.
Om man inte har något som tyder på sjukdom som leder till blödningsbenägenhet så beror det på denna i så fall försvagning av väggar i blodkärlen samt andra vävnader. Det går sönder lite lättare. Vi är lite mer ”stötkänsliga”.
Som hos alla människor är vissa kroppsdelar mer utsatta än andra. Som ben och armar som man slår i ganska lätt, särskilt om man är lite fumlig.

Många blåmärken kan vara tecken på sjukdom så man ska inte strunta i det. Om man utan anledning börjar få mer blåmärken än vanligt finns det anledning att söka för det. Jag gjorde det när jag hade ca 16 blåmärke på varje ben, utan någon särskilt anledning alls.
Läkaren föreslog att jag gått in i ett bord 16 gånger med varje ben. Det hade jag såklart inte men det fanns ingen annan anledning heller när man tog blodprover för att se efter.
Då måste det ha varit ett osynligt bord 😉
Mina blåmärken gör bara ont om jag verkligen har slagit mig, annars känns dom inte.

Så är det för mig och jag antar (utan att kunna belägga det) att det har en koppling med det hormonella. Man har ju som kvinna vissa månatliga påslag.
Jag personligen får inga jättestora blaffor utan många och små. Jag tror aldrig jag varit helt blåmärksfri. De kan skifta från små svarta rackare till gulgröna, alltså en del är spontana lite djupare och andra kommer sig av något. Jag kan liksom inte förvänta mig att jag inte ska få blåmärken på armen om jag hänger en matkasse där. Det är heller inget som oroar mig. Eller att jag plötsligt har ett blåmärke under foten trots att jag inte kan minnas att jag trampat på något. Trampa gör jag ju alltid och förr eller senare trampar jag till mig ett blåmärke även där.

Jag har haft benägenhet för blåmärken hela mitt liv och jag är inte på väg att förblöda. Med andra ord, i det onormala ett normaltillstånd. Vi har lite lättare för att få blåmärken. Man dör inte av vanliga blåmärken men ovanliga blåmärken bör uppmärksammas.
Att man har en del blåmärken som inte gör ont utan bara är missprydande är alltså inget konstigt. Vi är som vi är för att vi inte blev som vi skulle. Finns ingen anledning att göra stor grej av det. Det är inte farligt!

Här kan ni läsa vad Ednf skriver om orsaken till benägenhet för blåmärken: http://www.ednf.org/eds-faqs#Symp

Detta inlägg publicerades i Äldre inlägg som överlevde rensningen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s